Gå till innehåll
Svenska Tyngdlyftningsförbundet
Svenska Tyngdlyftningsförbundet

Våra mest framgångsrika lyftare

Att plocka ut de bästa tyngdlyftarna under 100 år är en grannlaga uppgift. Den svåra frågan är vilka kriterier som skall gälla för att räknas som framgångsrik. Samtliga ”Stora Grabbar” inom tyngdlyftning till och med år 2009 har fått utgöra grunden för denna sammanställning. Men det fanns fortfarande kvar några framgångsrika lyftare, varför listan kompletterades med lyftare som skulle få utmärkelsen samt en som borde fått den. Dessa tre lyftare presenteras i slutet av detta kapitel.

Text: Håkan Johanson

Stora Grabbars märke instiftades 1945 och ett antal tidigare aktiva lyftare erhöll utmärkelsen under detta år. Några till, som var aktiva på 1920-talet, kanske också skulle ha fått den. Jag har därför tagit med några till, det är de fyra första som presenteras nedan. Till sist, ”Bästa resultat” är tagna från boken ”Vi Tyngdlyftare” för de som var aktiva fram till senast slutet av 1940-talet. För övriga har resultat från internationella tävlingar/- SM-tävlingar och svenska rekord/världsrekord utgjort grunden.

Martin Olofsson, IK Björnen

F 1891.11.10, d 1991.10.11

Olympiska Spel

1920 - 5:a klass 67,5 kg

Svensk mästare: 4 gånger1921; 1922; 1923; 1924

Svenska rekord: 5

Landslagsuppdrag: 2

Bästa resultat: Enarmsryck 65 kg, enarmsstöt 83,5 kg, press 72,5 kg, ryck 85 kg, stöt 115 kg, totalt enarmslyft 257 kg, totalt femlyft 402,5 kg, totalt tvåarmslyft 257,5 kg.

Förbundsuppdrag: STF:s styrelse 1924 - 1934

Utmärkelser: STF:s förtjänsttecken i guld 1930

Erik Carlsson, Stockholms AK

F 1893.08.31, d 1981.05.18

Olympiska Spel

1920 - 4:a klass 82,5 kg

Svensk mästare: 6 gånger1918; 1920 (grupp 1); 1921; 1922; 1923; 1926

Svenska rekord: 1

Landslagsuppdrag: 1

Bästa resultat: Enarmsryck 72,5 kg, enarmsstöt 90 kg, press (ingen uppgift) , ryck 92,5 kg, stöt 140 kg, totalt enarmslyft 270 kg, totalt tvåarmslyft 277,5 kg.

Förbundsuppdrag: STF:s styrelse 1931 – 1947, kassör under åren 1939-1947.

Utmärkelser: STF:s förtjänsttecken i guld 1940, RF:s förtjänsttecken 1943

Richard ”Brunkan” Brunn, Stockholms AK

F 1893.05.27, d 1939.11.05

Olympiska Spel

1920 – 6:a klass +82,5 kg

1924 – 13:e klass +82,5 kg

Svensk mästare: 7 gånger1918; 1920; 1923; 1924; 1927; 1930; 1932

Svenska rekord: 6

Landslagsuppdrag: 3

Bästa resultat: Enarmsryck 80 kg, enarmsstöt 82,5 kg, press 95 kg, ryck 92,5 kg, stöt 125 kg, totalt enarmslyft 275 kg, Totalt femlyft 460 kg, totalt tvåarmslyft 305 kg.

Helge Sjögren, IK Björnen

F 1902.12.25, d 1959.10.31

Olympiska Spel

1928 – 15:e klass 67,5 kg

Svensk mästare: 9 gångerFemlyft 1927, enarmslyft 1929; 1930; 1931; 1932, tvåarmslyft 1928; 1929; 1931; 1932

Svenska rekord: 20

Landslagsuppdrag: 2

Bästa resultat: Enarmsryck 72,5 kg, enarmsstöt 87,5 kg, press 77,5 kg, ryck 91,25 kg, stöt 121,5 kg, totalt enarmslyft 277,5 kg, Totalt femlyft 457,5 kg, totalt tvåarmslyft 285 kg.

Stor Grabb nr 1/1945

Albert ”Lilla Pelle” Pettersson, Stockholms AK

F 1885.05.05, d 1960.03.08

Albert Pettersson föddes i Örebro, började med tyngdlyftning 1903 som medlem i Stockholms Atletförening. Tävlade därefter för Stockholms Atlet och Brottarförening, Östermalms AK och slutligen Stockholms AK. Albert Pettersson tävlade huvudsakligen i klasserna lättvikt (1914; 80 kg, 1919; 75 kg, 1921; 67,5 kg) samt mellanvikt (1921; 75 kg).

Albert Pettersson blev den första svenska tyngdlyftare att vinna en OS-medalj. Det var Antwerpen 1920 och det blev en omdiskuterad medalj på grund av oklara regler. Skulle det vara silver eller brons? Han dömdes som trea.



Olympiska Spel

1920 – Brons klass 75 kg

Europamästerskap

1909 - Brons

Svensk mästare: 3 gånger1919 (grupp 1 och 2); 1920 (grupp 2)

Svenska rekord: 2

Landslagsuppdrag: 1

Bästa resultat: Enarmsryck 65 kg,

enarmsstöt 93 kg, press 93 kg, ryck 82 kg, stöt 125 kg, totalt enarmslyft 237 kg, press 70 kg 11 gånger.


Erik "Lilla Pelle" Pettersson

Stor Grabb nr 2/1945

Erik Albert ”Nyköpingspelle”, Pettersson, Eskilstuna GAK, Stockholms AK

F 1890.05.18, d 1975.04.04

Erik Albert Pettersson föddes i Nyköping och blev medlem i Nyköpings AIK, därav smeknamnet ”Nyköpingspelle”. Från 1917 representerade han Eskilstuna GAK för att avsluta sin karriär i Stockholms AK. Han tävlade huvudsakligen i viktklasserna lätt tungvikt och tungvikt. Erik Albert Pettersson var en mycket teknisk lyftare med ett temperament för tyngdlyftning. Hans största framgång blev en bronsmedalj vid de Olympiska Spelen i Antwerpen, där han tävlade i klass 82,5 kg. Detta blev den andra OS-medaljen för svensk tyngdlyftnings vidkommande. Efteråt visade det sig att om han hade vägt in i tyngsta klassen hade det blivit guldmedalj. Redan 1914 deltog han i Baltiska Spelen och blev tvåa i lättvikt (-80 kg).

På grund av arbetslöshet flyttade Erik Albert Pettersson runt lite. Han bodde ett tag i Göteborg bland annat. Så småningom hamnade han i Stockholm och vann sitt sista SM för Stockholms AK 1927.


Olympiska Spel

1920 – Brons klass 82,5 kg

Svensk mästare: 6 gånger1914; 1915; 1916; 1917; 1919 (grupp 1); 1927 (femkamp)

Svenska rekord: 4

Landslagsuppdrag: 2

Bästa resultat: Enarmsryck 72,5 kg, enarmsstöt 95 kg, press 90 kg, ryck 90 kg, stöt 120 kg, totalt enarmslyft 287,5 kg, tvåarms 300 kg.

Erik Albert "Nyköpingspelle" Pettersson


Stor Grabb nr 3/1945

Bertil Carlsson, Huskvarna AK

F 1901.03.05, d 1975.12.11

Olympiska Spel

1928 - Inget resultat

Svensk mästare: 11 gångerEnarmslyft 1925;1926; 1928; 1929; 1930; 1932 Femlyft 1927 Tvåarmslyft 1928; 1929; 1930; 1932

Svenska rekord: 13

Landslagsuppdrag: 2

Bästa resultat: Enarmsryck 77,75 kg, enarmsstöt 100 kg, press 90 kg, ryck 100 kg, stöt 130 kg, totalt enarmslyft 308,75 kg, totalt femlyft 447,5 kg, totalt tvåarmslyft 320 kg.

Utmärkelser: STF:s förtjänsttecken i guld 1953

Stor Grabb nr 4/1945

Helge Sjögren, IK Björnen

F 1902.12.25, d 1959.10.31

Olympiska Spel

1928 – 15:e klass 67,5 kg

Svensk mästare: 9 gångerEnarmslyft 1929; 1930; 1931; 1932 Femlyft 1927 Tvåarmslyft 1928; 1929; 1931; 1932

Svenska rekord: 5

Landslagsuppdrag: 2

Bästa resultat: Enarmsryck 72,5kg, enarmsstöt 87,5 kg, press 77,5 kg, ryck 91,25 kg, stöt 121,5 kg, totalt enarmslyft 277,5 kg, totalt femlyft 457,5 kg, totalt tvåarmslyft 285 kg.

Stor Grabb nr 5/1945

Reinhold ”Kalmar-Pelle” Petersson, Kalmar AK

F 1903.02.19, d 1980

Reinhold Petersson föddes i Enslöv i Halland. Kom som 14-åring till Kalmar. Han inspirerades av kraftkarlar och började tidigt träna upp sig med diverse enkla redskap. Under den tiden gav sig Reinhold Petersson på klassiska cirkuskraftprov såsom att slita sönder trossar och böja grova järn runt låret. 1928 startade Reinhold Petersson tillsammans med en skara entusiaster Kalmar AK. Från och med då ägnade han sig enbart åt tyngdlyftning.

Reinhold Petersson kom att dominera svensk tyngdlyftning i många år och är den tyngdlyftare som vunnit flest SM-tecken, om man räknar in SM i enarmslyftning. Det blev 5 SM-tecken i enarmsarmslyft och hela 12 i tvåarmslyft.

Reinhold Petersson deltog på ett EM, 1935. Och placerade sig på 7:e plats. Något OS blev det aldrig.

Under 1940-talet anlitades Reinhold Petersson ofta som instruktör på tränarkurser och liknande samlingar för elitlyftarna. Mellan åren 1940 – 1944 satt han i STF:s styrelse.

Europamästerskap

1935 – 7:a klass 82,5 kg

Svensk mästare: 17 gångerEnarmslyftning 1932; 1937; 1938; 1939; 1940. Tvåarmslyft 1929; 1931; 1932; 1933; 1934; 1935; 1936; 1938; 1939; 1941; 1942; 1943

Svenska rekord: 34

Landslagsuppdrag: 15

Bästa resultat: Enarmsryck 77,5, enarmsstöt 90 kg, press 107,5 kg, ryck 107,5 kg, stöt 142,5 kg, totalt enarmsryck 302,5 kg, tvåarmslyft 347,5 kg, femlyft 505 kg.

Utmärkelser: STF:s förtjänsttecken i guld 1943, NTF:s förtjänsttecken 1959

Förbundsuppdrag: STF:s styrelse 1940 – 1944, förbundstränare/instruktör

Stor Grabb nr 6/1945

Sture Klintheim (Karlsson), Kalmar AK

F 1910.11.07

Världsmästerskap

1938 – 5:a klass 67,5 kg

Europamästerskap

1935 – 6:a klass 67,5 kg

Svensk mästare: 10 gångerEnarmslyftning 1932; 1936. Tvåarmslyft 1932; 1933; 1934; 1935; 1936; 1937; 1939; 1940

Landslagsuppdrag: 12

Bästa resultat: Enarmsryck 70, enarmsstöt 80 kg, press 87,5 kg, ryck 100 kg, stöt 130 kg, totalt enarmsryck 275 kg, tvåarmslyft 315 kg.

Förbundsuppdrag: STF:s styrelse 1934 - 1941

Stor Grabb nr 7/1945

Stefan Lindeberg, Stockholms AK

F 1912.03.14, d 1974.11.03


Olympiska Spel

1936 – 9:a klass 75 kg

Europamästerskap

1935 – 7:a klass 67,5 kg

Svensk mästare: 10 gångerEnarmslyftning 1936; 1937; 1939. Tvåarmslyft 1934; 1935; 1936; 1937; 1938; 1940; 1942

Svenska rekord: 22

Landslagsuppdrag: 9

Bästa resultat: Enarmsryck 82,5, enarmsstöt 85 kg, press 97,5 kg, ryck 110 kg, stöt 137,5 kg, totalt enarmsryck 295 kg, femlyft 492,5 kg, tvåarmslyft 340 kg.

Utmärkelser: STF:s förtjänsttecken i guld 1948

Förbundsuppdrag: Förbundstränare/instruktör

Stefan Lindeberg



Stor Grabb nr 8/1945

Ove Löfdahl, Västerås AK

F 1908, d 1942.02.05

Svensk mästare: 10 gångerEnarmslyftning 1936; 1937; 1938; 1941. Tvåarmslyft 1935; 1936; 1937; 1938; 1939; 1941

Svenska rekord: 20

Landslagsuppdrag: 9

Bästa resultat: Enarmsryck 82,5, enarmsstöt 85 kg, press 97,5 kg, ryck 110 kg, stöt 137,5 kg, totalt enarmsryck 295 kg, femlyft 492,5 kg, tvåarmslyft 340 kg.

Stor Grabb nr 9/1945

Gunnar ”Julle” Högberg, Stockholms AK

F 1917.12.21

Världsmästerskap

1938 – inget resultat klass 60 kg

Svensk mästare: 17 gånger – Enarmslyftning 1938; 1939; 1940; 1941; 1942; 1943; 1944; 1945; 1947; 1948; 1949; 1950. Tvårmslyftning 1938; 1939; 1941; 1944; 1945

Svenska rekord: 11 rekord enarmslyft, 10 rekord tvåarmslyft

Landslagsuppdrag: 7

Bästa resultat: Enarmsryck 72,5 kg, enarmsstöt 82,5 kg, press 80 kg, ryck 97,5 kg, stöt 122,5 kg, totalt enarmsryck 272,5 kg, femlyft 422,5 kg, tvåarmslyft 297,5 kg.

Stor Grabb nr 10/1945

Sven Karlsson, Kalmar AK

F 1912.01.17

Svensk mästare: 5 gånger – Enarmslyftning 1938; 1940; 1941; 1942. Tvårmslyftning 1941

Svenska rekord: 4 rekord enarmslyft

Landslagsuppdrag: 6

Bästa resultat: Enarmsryck 75 kg, enarmsstöt 90 kg, press 95 kg, ryck 102,5 kg, stöt 135 kg, totalt enarmsryck 295 kg, femlyft 485 kg, tvåarmslyft 330 kg.

Stor Grabb nr 11/1945

Sten Andersson, Västerås AK

F 1914.03.13

Svensk mästare: 9 gånger – Enarmslyftning 1937; 1938; 1939; 1940; 1941; 1942; 1943; 1944; 1945. Tvårmslyftning 1942; 1943

Svenska rekord: 1 rekord enarmslyft

Landslagsuppdrag: 2

Bästa resultat: Enarmsryck 75 kg, enarmsstöt 87,5 kg, press 92,5 kg, ryck 95 kg, stöt 125 kg, totalt enarmsryck 287,5 kg, tvåarmslyft 312,5 kg.

Stor Grabb nr 12/1945

Lennart Englund, Vikmanshyttans IF

F 1919.12.21

Nordisk mästare: 1 gång - 1951

Svensk mästare: 8 gånger – Enarmslyftning 1940. Tvårmslyftning 1941; 1942; 1943; 1944; 1948; 1951.

Svenska rekord: 12 rekord

Landslagsuppdrag: 4

Bästa resultat: Enarmsryck 52,5 kg, enarmsstöt 57,5 kg, press 80 kg, ryck 85 kg, stöt 107,5 kg, totalt enarmsryck 210 kg, tvåarmslyft 272,5 kg.

Stor Grabb nr 14/1946

Gösta Magnusson, ”Magnus”, Örebro Atletklubb

F 13.09.1915, d 11.25.1948

Gösta Magnusson var till yrket brandman och hemmahörande i Örebro. Han vann sitt första svenska mästerskap 1938 i klass 67,5 kg, men behövde därefter ett antal år för att åter vinna SM. Från 1944 tävlade han i klass 82,5 och +82,5 kg. Gösta Magnusson var en stor kämpe på lyftflaket, det bevisade han bland annat i uttagningstävlingar till OS i London 1948.

I London misslyckades de flesta svenska tyngdlyftarna. Arvid var affischnamnet som var medaljaspirant i klass 60 kg. Arvid var helt ur form och misslyckades. Placeringarna skvallrar om hur dåligt det gick för svenskarna; 13-14-11. Gösta Magnusson tävlade i klass 82,5 kg och fick genomföra en kamp mot Harold Sakata, USA, och J Debus, Frankrike. Det blev svenskt rekord i ryck med 120 kg. Därefter skulle det hela avgöras i stötmomentet. Tyvärr rådde Gösta Magnusson inte på 152,5 kg, utan fick nöja sig med silvermedalj. Gösta räddade inte bara den svenska utan hela nordens lyftarära genom bronsmedaljen.

Tre månader senare drunknade Gösta Magnusson när han var ute och vinterfiskade på isen. Minnesord strömmade in från hela Norden och alla talade om vilken ärlig kämpe han var.

Olympiska Spel

1948 – Brons klass 82,5 kg

Världs/Europamästerskap

1946 – 5:a/5:a klass 82,5 kg

Europamästerskap

1947 – 4:a klass +82,5 kg

Nordisk mästare: 2 gånger - 1946; 1947

Svensk mästare: 6 gånger 1938; 1943; 1944; 1945; 1946; 1947

Svenska rekord: 10

Landslagsuppdrag: 11

Bästa resultat: Press 115 kg, ryck 122,5 kg, stöt 150 kg, totalt 387,5 kg

Utmärkelser: STF:s förtjänsttecken 1949 postumt

Gösta Magnusson, stor OS-hjälte 1948.

Foto: TT Nyhetsbyrån AB

Stor Grabb nr 15/1946

Lennart Nelsson, Västerås AK

F 1918.08.16, d 2006.09.11

Lennart Nelson

Olympiska Spel

1948 – 11:a klass 75 kg

Världs/Europamästerskap

1946 – 5:a/5:a klass 75 kg

1950 – 6:a/Silver klass 82,5 kg

Europamästerskap

1947 – 4:a klass 75 kg

Nordisk mästare: 2 gånger - 1946; 1947

Svensk mästare: 6 gångerEnarmslyftning 1944. Tvåarmslyftning 1944; 1945; 1946; 1947; 1948; 1951

Svenska rekord: 10

Landslagsuppdrag: 11

Bästa resultat: Enarmsryck 75 kg, enarmsstöt 95 kg, press 110 kg, ryck 115 kg, stöt 147,5 kg, totalt enarmslyftning 300 kg, totalt femlyft 507,5 kg, totalt tvåarmslyftning 357,5 kg.

Utmärkelser: STF:s förtjänsttecken 1957

Stor Grabb nr 16/1946

Arvid ”Starke Arvid” Andersson, Kristinehamns ABK

F 1919.05.19, d 2011.09.20

Arvid "Starke Arvid” Andersson är en av Sveriges mest meriterade tyngdlyftare. Han föddes i Västerrottna, Värmland, den 19 maj 1919. Första åren Arvid tränade tyngdlyftning hade han 3 mil enkel väg till träningslokalen i Sunne. Värnplatsikten gjorde han i Karlstad och fick då möjligheter att träna under Eric Boijes ledning. Efter värnplatsikten begav han sig till Kristinehamn, där den kände tyngdlyftaren/atleten Sixten Lundell hjälpte honom med träningen. Arvid blev Kristinehamn trogen resten av sitt liv.

Arvids främsta idrottsmerit kom 1946, då han blev världsmästare i fjädervikt (60 kg) i Paris. Detta blev mycket uppmärksammat och senare samma år förärades Arvid med Svenska Dagbladets bragdmedalj för bästa prestation under 1946 (hittills den enda tyngdlyftare som erhållit utmärkelsen). Efter VM i Paris var Arvid stor favorit till medalj i fjädervikt på OS i London 1948. Tyvärr hade Arvid en rejäl formsvacka precis när OS gick och kunde inte alls göra sig rättvisa på lyftflaket.

Arvid fortsatte sin idrottskarriär med att bli europamästare tre gånger samt vann en bronsmedalj på VM 1949. Han deltog också på OS i Helsingfors 1952 med gott resultat. 21 svenska rekord har Arvid noterats för.

Arvid Andersson var inte bara en tyngdlyftare, han hade också talang för akrobatiska övningar. Bland annat var han fenomenal på att gå på händerna. Tillsammans med andra akrobater gjorde Arvid mycket avancerade akrobatiska konster.

Arvid Andersson kom att kallas "Starke Arvid" och var mycket populär och välkänd bland idrottsintresserade. Fortfarande på sin ålders höst mindes man honom som den fantastiska tyngdlyftaren.

Arvid var under större delen av 1950-talet fram till början av 1960-talet ledare på förbundsnivå. Han hade bland annat uppdrag som förbundskapten och under åren 1955 – 1957 var han också ledamot i Tyngdlyftningsförbundets styrelse. 1959 belönades han för sina ledaruppdrag med Nordiska Tyngdlyftningsförbundets hedersmedalj av andra graden.

Olympiska Spel

1948 – 13:e klass 60 kg

1952 – 12:e klass 67,5 kg

Världs/Europamästerskap

1946 – Guld/Guld klass 60 kg

1949 – Brons/Guld klass 67,5 kg

1954 – 11:a/8:a klass 60 kg

Europamästerskap

1947 – Guld klass 60 kg

Nordisk mästare: 6 gånger - 1944; 1945; 1946; 1947; 1948; 1953

Svensk mästare: 10 gånger - 1-armslyft 1947, 2-arms 1944; 1945; 1946; 1946; 1949; 1950; 1951; 1952; 1953.

Svenska rekord: 30 – 9 enarmsrekord, 21 tvåarmsrekord

Landslagsuppdrag: 13

Bästa resultat: Enarmsryck 70 kg, enarmsstöt 80 kg, press 97,5 kg, ryck 107,5 kg, stöt 135 kg, totalt enarmslyft 285 kg, totalt femlyft 487,5 kg, totalt tvåarmslyft 340 kg.

Utmärkelser: Svenska Dagbladets Bragdguld 1946, STF:s Förtjänsttecken 1947, NTF:s Förtjänsttecken 1959

Arvid Andersson. Foto: Scanpix

Stor Grabb nr 17/1950

Sigvard ”Kicko” Kinnunen, Kiruna AIF

F 1920.04.11, d 1954.04.05

Sigvard Kinnunen var precis som Arvid Andersson, mycket duktig på akrobatiska övningar. De två brukade ha uppvisningar när de var på träningsläger tillsammans. Sigvard var smed till yrket, vilket kanske till del förklarar hans styrka. Han började med tyngdlyftning när han var 23 år gammal, fem år senare deltog han på Olympiska Spelen i London.

Kicko, som han kallades för, hade oturen att dras med en axelskada, vilket bland annat hindrade honom från att fullfölja OS-tävlingarna i Helsingfors.

Strax innan Sigvard Kinnunen skulle fylla 34 år avled han av hjärtproblem troligen orsakade av hård ansträngning med en hjärtmuskelinflammation. Han tävlade nämligen dagen innan han avled och slog vid det tillfället nordiskt rekord i press med 112,5 kg i klass 82,5 kg.


Olympiska Spel

1948 – 14:e klass 67,5 kg

1952 – inget resultat klass 82,5 kg

Världsmästerskap/Europamästerskap

1949 – 6:a/Brons klass 75 kg

1950 – 5:a/Silver klass 75 kg

Europamästerskap

1947 – Brons klass 67,5 kg

Nordisk mästare: 1 gång - 1950

Svensk mästare: 3 gånger - 1949; 1950; 1952.

Svenska rekord: 8

Landslagsuppdrag: 11

Bästa resultat: Press 112,5 kg, ryck 115 kg, stöt 145 kg, totalt 372,5 kg

Sigvard Kinnunen


Stor Grabb nr 18/1951

Einar ”Nan” Eriksson, Sundbybergs TK

F 1921.10.20, d 2009.05.08

Einar "Nan" Eriksson största framgång som tyngdlyftare kom när han vann bronsmedalj vid VM i Stockholm 1953. Det var den tredje VM-medaljen någonsin efter Arvid Anderssons guldmedalj 1946 och bronsmedalj 1949. Einar ökade på personliga rekordet sammanlagt, vilket behövdes mot engelsmannen Creus. De gjorde samma resultat men Einar var 1,5 hg lättare.

Einar Eriksson kom att dominera klass 60 kg i svensk tyngdlyftning från 1948 till 1962 och hade sin storhetsperiod under tidigt 1950-tal med VM- och EM-medaljer. Att han endast noterades för fyra svenska rekord berodde mycket på att Arvid Andersson tävlade i samma klass, vilket klart försvårade för Einar. Einar noterade sina svenska rekord i pressmomentet med 100,5 kg som bästa resultat noterat 1961.


Olympiska Spel

1952 – 17:e klass 60 kg

Världs/Europamästerskap

1950 – 4:a/Brons klass 60 kg

1953 – Brons/Brons klass 60 kg

1954 – 6:a/4:a klass 60 kg

1955 – 7:a/6:a klass 60 kg

1958 – 7:a/6:a klass 60 kg

Europamästerskap

1956 – 5:a klass 60 kg

Nordisk mästare: 4 gånger - 1950; 1954; 1955; 1961

Svensk mästare: 12 gånger - 1948; 1949; 1950; 1951; 1952; 1954; 1955; 1956; 1957; 1960; 1961; 1962.

Svenska rekord: 4

Landslagsuppdrag: 29

Bästa resultat: Press 100,5 kg, ryck 97,5 kg, stöt 120 kg, totalt 307,5 kg

Utmärkelser: STF:s Förtjänsttecken 1971

Einar "Nan" Eriksson



Stor Grabb nr 19/1951

Lage ”Manger” Andersson, Stockholms AK

F 1920.05.31, d 1999.10.14

Olympiska Spel

1952 – 9:a klass +90 kg

Världs/Europamästerskap

1950 – 4:a/Brons klass +90 kg

1953 – 7:a/4:a klass +90 kg

1954 – inget resultat klass +90 kg

1958 – 9:a/6:a klass +90 kg

Nordisk mästare: 3 gånger - 1950; 1951; 1954

Svensk mästare: 4 gånger – 1949; 1950; 1951; 1958.

Svenska rekord: 16

Landslagsuppdrag: 13

Bästa resultat: Press 142,5 kg, ryck 120 kg, stöt 150 kg, totalt 407,5 kg

Lage "Manger" Andersson. Foto: Forsén foto

Stor Grabb nr 20/1952

Georg ”Jojje” Brunstedt, Stockholms AK

F 1920.12.02

Svensk mästare: 11 gånger – Enarms 1943; 1944; 1945; 1946; 1947; 1948; 1949; 1950; 1951. Tvåarms 1948; 1953.

Svenska rekord: 22 – 20 enarmsrekord, 2 tvåarmsrekord

Världsrekord

1945.12.02 Stockholm +90 kg Enarmsstöt 114,7 kg

1947.11.02 Stockholm +90 kg Enarmsstöt 116,0 kg

1947.11.30 Stockholm +90 kg Enarmsstöt 117,5 kg

Bästa resultat: Enarmsryck 85 kg, enarmsstöt 117,5 kg, Press 112,5 kg, ryck 117,5 kg, stöt 157,5 kg, totalt enarmslyft 352,5 kg, totalt femlyft 567,5 kg, Totalt tvåarmslyft 382,5 kg.

Georg "Jojje" Brunstedt

Stor Grabb nr 21/1952

Gunnar Olofsson, Jönköpings AK

F 1922.02.12

Världs/Europamästerskap

1950 – 5:a/Silver klass 56 kg

1953 – 5:a/4:a klass 56 kg

1954 – 9:a/6:a klass 56 kg

1955 – 14:e/9:a klass 56 kg

Nordisk mästare: 3 gånger – 1954; 1955; 1956

Svensk mästare: 14 gånger – Enarmslyft 1949; 1950; 1951. Tvåarmslyft: 1949; 1952; 1953; 1954; 1955; 1956; 1958; 1960; 1961; 1962; 1963.

Svenska rekord: 2

Landslagsuppdrag: 25

Bästa resultat: Press 85 kg, ryck 85 kg, stöt 110 kg, totalt 3-kamp 275 kg, 1-armsryck 57,5 kg, 1-armsstöt 70 kg, totalt 1-armsgrenarna 237,5 kg

Gunnar Olofsson. Foto: Svenskt Fotoreportage

Stor Grabb nr 22/1954

Åke Hedberg, Kristinehamns ABK

F 1929.12.14, d 1971.04.07

Världs/Europamästerskap

1953 – 5:a/Silverlass 67,5 kg

Nordisk mästare: 2 gånger – 1951; 1953

Svensk mästare: 2 gånger – 1951; 1953

Svenska rekord: 6

Landslagsuppdrag: 4

Bästa resultat: Press 102,5 kg, ryck 115 kg, stöt 150 kg, totalt 365 kg

Stor Grabb nr 23/1954

Ingemar Franzén, Södertälje AK

F 1927.05.03, d 1985.02.09

Banktjänstemannen, och senare egna företagaren, Ingemar Franzén började med tyngdlyftning 1943, då han var 18 år gammal. Åren 1947 - 1951 vann Ingemar SM i enarmsgrenarna. Han förutspåddes en lysande framtid och var Sveriges bästa lyftare under drygt tio år. Han tävlade i klasserna 75 kg och 82,5 kg.

Ingemar Franzén noterades för 25 svenska rekord och ett tag, år 1957, var han rekordinnehavare i stöt i tre viktklasser samtidigt. Han finns också noterad för ett världsrekord i enarmsryck från 1947.

Internationellt blev det stora framgångar med framförallt bronsmedalj från VM 1955 som finaste framgång. De Olympiska Spelen i Melbourne 1956 var dock en jobbig historia för Ingemar. Först blev han skadad i vristen och kunde inte göra sig rättvisa på EM-tävlingarna i Helsingfors. Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) avsåg därmed att inte ta ut någon lyftare till OS. Därefter gjorde Ingemar ett mycket bra resultat vid OS-test tävling i Borgholm med tre svenska rekord. Efter diverse kontakter mellan förbundet och SOK fick han klartecken för OS-deltagande. Men tävlingarna blev ingen höjdpunkt för Ingemar. Utan ledare fick han sköta sig själv och tyvärr bommade han ut sig redan i pressmomentet.

Kring mitten av 1960-talet startade Ingemar Franzén ett eget företag för återförsäljning av idrottsprodukter under firmanamnet "Ingemar Franzéns Kraftsportdepå". Denna rörelse höll han på med till sin tragiska bortgång 1985.

Olympiska Spel

1956 – inget resultat klass 75 kg

Världs/Europamästerskap

1953 – 8:a/4:a klass 75 kg

1954 – 6:a/Brons klass 75 kg

1955 – Brons/Silver klass 75 kg

1958 – 7:a/5:a klass 82,5 kg

Europamästerskap

1956 – 6:a klass 75 kg

Nordisk mästare: 4 gånger - 1953; 1954; 1955; 1957

Svensk mästare: 15 gånger - 1-arms 1947; 1948; 1949; 1950; 1951. 2-arms 1954; 1955; 1956; 1957; 1958; 1959; 1961; 1962; 1963; 1964.

Svenska rekord: 25

Landslagsuppdrag: 32

Bästa resultat: Enarmsryck 85 kg, enarmsstöt 95 kg, press 128 kg, ryck 121 kg, stöt 158,5 kg totalt enarmslyft 312,5 kg, totalt tvåarmslyft 395 kg

Utmärkelser: STF:s Förtjänsttecken 1950


Ingemar Franzén

Stor Grabb nr 24/1954

Ingemar Lyshag (Gustavsson), Spårvägens GoIF

F 1930.11.27

Världs/Europamästerskap

1954 – 4:a/Brons klass 67,5 kg

1955 – 13:e/9:a klass 67,5 kg

Nordisk mästare: 2 gånger - 1953; 1955

Svensk mästare: 4 gånger – 1951; 1953; 1955; 1956

Svenska rekord: 4

Landslagsuppdrag: 6

Bästa resultat: Press 97,5 kg, ryck 110 kg, stöt 138,5 kg totalt 341 kg

Stor Grabb nr 25/1958

Enar Edberg, Sundbybergs TK

F 1936.07.09

Enar Edberg

Olympiska Spel

1964 – 20:e klass 60 kg

Världs/Europamästerskap

1958 – 6:a/Brons klass 60 kg

1963 – 10:e/8:a klass 60 kg

Europamästerskap

1965 – 7:a klass 60 kg

Nordisk mästare: 2 gånger – 1957; 1967

Svensk mästare: 9 gånger – 1957; 1963; 1964; 1965; 1966; 1967; 1968; 1969; 1970

Svenska rekord: 19

Landslagsuppdrag: 37

Bästa resultat: Press 107,5 kg, ryck 100 kg, stöt 135 kg, totalt 335 kg

Stor Grabb nr 26/1963

Sven-Erik Westlin, Göteborgs KK

F 1934.01.06

Sven-Erik Westlin. Foto: A. Gillskär

Olympiska Spel

1964 – 16:e klass 67,5 kg

Världs/Europamästerskap

1962 – 14:e/8:a klass 67,5 kg

1963 – 14:e/9:a klass 67,5 kg

Europamästerskap

1964 – 5:a klass 67,5 kg

Nordisk mästare: 1 gånger – 1963

Svensk mästare: 9 gånger – 1959; 1960; 1961; 1962; 1963; 1964; 1965; 1966; 1968

Svenska rekord: 16

Landslagsuppdrag: 37

Bästa resultat: Press 127,5 kg, ryck 115 kg, stöt 157,5 kg, totalt 392,5 kg

Stor Grabb nr 27/1964

Ingvar Asp, Lunds TK

F 1938.02.10


Olympiska Spel

1964 – 13:e klass 90 kg

Världs/Europamästerskap

1962 11:e/9:a klass 90 kg

1963 – 10:a/9:a klass 90 kg

1966 – inget resultat klass 90 kg

1969 – 9:a/9:a klass 110 kg

Europamästerskap

1976 – 7:a klass +110 kg

Svensk mästare: 13 gånger – 1960; 1961; 1962; 1963; 1964; 1965; 1966; 1969; 1970; 1975; 1976; 1977; 1980

Svenska rekord: 43

Stor Grabb: Nr 27/1964

Landslagsuppdrag: 41

Bästa resultat: Press 167,5 kg, ryck 152,5 kg, stöt 205 kg, totalt 3-kamp 492,5 kg, totalt 2-kamp 357,5 kg

Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 39/1976

Ingvar Asp. Foto: Svenskt Fotoreportage



Stor Grabb nr 28/1966

Bo ” Gilius” Giliusson, Nora AK

F 1944.09.25


Världsmästerskap

1970 – 7:a (Silver i ryck) klass 56 kg

Europamästerskap

1970 – 10:a klass 56 kg

1971 – 4:a klass 56 kg

1972 – 7:a klass 56 kg

1976 – 9:a klass 56 kg

Nordisk mästare: 3 gånger – 1965; 1973; 1975

Svensk mästare: 8 gånger – 1964; 1965; 1966; 1972; 1973; 1974; 1975; 1976

Svenska rekord: 37

Landslagsuppdrag: 42

Bästa resultat: Press 102,5 kg, ryck 110 kg, stöt 127,5 kg, totalt 3-kamp 332,5 kg, totalt 2-kamp 225 kg

Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 18

Bo "Gilius" Giliusson

Stor Grabb nr 30/ 1967

Sven ”Sittande Biffen”, Borrman, Kungliga Flottans IF

F (i Riguldi, Estland) 1933.08.22, d 2004.05.29

Sven Borrman var en temperamentfull tyngdlyftare, både på och utanför lyftflaket. Han kunde bli ursinnig på skivstången när han missade lyft, så det var bäst att hålla sig på avstånd när han var igång. Sven Borrman hade sin storhetstid runt 1960 och fick som enda svensk tyngdlyftare delta på OS i Rom 1960.

Sven Borrman blev tidigt en ledargestalt och fick förmånen att arbeta som riksinstruktör på förbundet under åren 1968 – 1978. Under sin tid som landslagsansvarig blev det blev många VM och EM, men också tre OS. Sven Borrman coachade bland andra Bo Johansson, Hans Bettembourg, Ove Johansson, Lennart Dahlgren och Leif Nilsson.


Olympiska Spel

1960 – 16:e klass 82,5 kg

Världs/Europamästerskap

1959 – 11:e/9:a klass 82,5 kg

1963 – 11:e/9:a klass 82,5 kg

Nordisk Mästare: 1 gång – 1959

Svensk Mästare: 3 gånger – 1960; 1962; 1967

Svenska Rekord: 14

Landslagsuppdrag: 17

Bästa resultat: Press 150 kg, ryck 135,5 kg, stöt 160 kg, totalt 445 kg

Sven "Sittande Biffen" Borrman



Stor Grabb nr 31/1968

Ove Johansson, Sundbybergs TK

F 1943.12.24



Olympiska Spel

1968 – inget resultat klass +90 kg

1972 – 9:a klass +110 kg

Världs/Europamästerskap

1966 – 10:a/8:a klass +90 kg

1969 – inget resultat klass +110 kg

Världsmästerskap

1970 – 7:a klass +110 kg

Europamästerskap

1970 – 4:a klass +110 kg

1971 – 4:a klass +110 kg

1972 – 6:a klass +110 kg

1973 – 8:a klass +110 kg

Nordisk Mästare: 2 gånger - 1969; 1973

Svensk Mästare: 7 gånger – 1967; 1968; 1969; 1970; 1971; 1972; 1973

Svenska rekord: 72

Stor Grabb: Nr 31/1968

Landslagsuppdrag: 42

Bästa resultat: Press 202,5 kg, ryck 152,5 kg, stöt 202,5 kg, totalt 3-kamp 552,5 kg, totalt 2-kamp 350 kg

Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 23

Ove Johansson

Stor Grabb nr 32/ 1968

Bo Johansson

F 1945.02.07

Text: Ingemar Lyshag

Bo Johansson anses av många som Sveriges främsta tyngdlyftare genom tiderna. Han började sin idrottskarriär med att träna muskelbyggning och ställde upp i fem muskelbyggartävlingar. Från 1965 finns Bo Johansson med i tävlingsstatistiken, bland annat deltog han på Nordiska Mästerskapen för juniorer.

Bo Johansson var en teknisk driven tyngdlyftare, man kan säga att han i det hänseendet var en motsats till Hans Bettembourg. Suverän teknik och ett elegant uppträdande kännetecknade Bo Johanssons tävlingsuppträdande.

Vid de Olympiska Spelen 1968 var det tänkt att Bo Johansson skulle hemföra en OS-medalj. Under våren/sommaren före OS hade han noterat tre svenska rekord sammanlagt, 500 kg - 505 kg - 507,5 kg. Detta gjorde Bo till en av favoriterna till minst en bronsmedalj. Tyvärr drabbades han, som många andra, av "Montezumas hämnd", en magsjukdom. Han gick ner åtskilliga kilon i vikt och tappade formen. Det blev ändå 492,5 kg och en fjärdeplats.

Bo Johansson fortsatte att träna mot nästa OS, München 1972. På vägen dit vann han ett antal VM/EM-medaljer blev den andra svenska tyngdlyftaren genom tiderna att vinna en guldmedalj på ett VM. Detta skedde vid VM/EM-tävlingarna 1969 i delgrenen ryck. Totalt vann Bo Johansson 20 VM/EM-medaljer fördelat på 5 VM-medaljer och 15 EM-medaljer.

Klass 90 kg var en av de tuffaste viktklasserna att tävla i med världsstjärnor som OS-vinnaren Kaarlo Kangasniemi, Finland, David Rigert, Sovjet, samt Hans Bettembourg. En av de mest rafflande tävlingarna var EM 1971 i Sofia, Bulgarien. Hans Bettembourg vann pressen före Bo Johansson och David Rigert. Bo blev silvermedaljör i ryck efter David. Sedan skulle det avgöras i stöten. Bo klarade samtliga stötar med 200 kg som bäst och tvingade upp David Rigert på världsrekordvikten 205 kg, vilket han klarade och blev Europamästare på lättare kroppsvikt före Bo Johansson.

Bo Johansson var på väg mot sitt livs toppform och de Olympiska Spelen i München väntade. Rapporterna från träningen skvallrade om att Bo låg på världsrekordvikter i samtliga delgrenar. Men strax innan avresa till München började det krångla till sig. Bo anmälde att han var skadad. Efter läkarkonsultationer och medicinering ansåg läkarna att det inte fanns några problem att ställa upp på tävlingarna. Bo gjorde några träningspass på plats i München, men dagen före tävlingarna ansåg han att det inte gick att tävla på grund av skadan.

Besvikelse och hårda ord gjorde att München-äventyret fick en tråkig efterföljd för Bo Johansson, som avstängdes i fyra månader (Riksidrottsnämnden sänkte straffet från 19 till 4 månader).

Bo Johansson kom tillbaka och vann Nordiska Mästerskapen i klass 110 kg på utmärkta 370 kg, ett resultat i tvåkampen som fortfarande, när detta skrivs, är ett av de bästa resultat av svensk tyngdlyftare alla kategorier. Han gjorde ytterligare ett försök att kvalificera sig till OS Montreal, men skador hindrade honom från att fullfölja kvaltävling i Karlstad.

Olympiska Spel

1968 – 4:a klass 90 kg

Världs/Europamästerskap

1969 – Silver/Silver (Brons/Brons press, Guld/Guld ryck, 4:a/Brons stöt) klass 90 kg

Världsmästerskap

1971 – Brons (Brons ryck) klass 90 kg

1973 – inget resultat klass 110 kg

Europamästerskap

1968 – Silver (Silver press, Brons ryck) klass 90 kg

1970 – Brons (Silver press, Silver ryck) klass 90 kg

1971 – Silver (Silver press, Silver ryck, Silver stöt) klass 90 kg

1973 – inget resultat (Brons ryck) klass 90 kg

Nordisk mästare: 2 gånger - 1971; 1973

Svensk mästare: 5 gånger - 1967; 1968; 1969; 1971; 1973.

Bo Johansson. Foto: Hoffman


Världsrekord

1968.06.03 Rättvik 90 kg Press 172,5 kg

1970.03.12 Säffle 90 kg Press 181,5 kg

1971.01.22 Göteborg 90 kg Press 187,5 kg (inte registrerat)

1971.03.12 Sundbyberg 90 kg Press 190,5 kg

1971.11.14 Sundbyberg 90 kg Stöt 206,5 kg

1971.11.21 Kil 90 kg Press 193,5 kg

Svenska rekord: 89

Landslagsuppdrag: 33

Bästa resultat: Press 193,5, ryck 165 kg, stöt 206,5 kg, totalt 3-kamp 542,5 kg, totalt 2-kamp 370 kg

Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 22

Stor Grabb nr 33/1968

Hans Rubert, Gävle KK

F 1939.09.03

Svensk mästare: 4 gånger – 1966; 1967; 1969; 1973.

Svenska rekord: 10

Landslagsuppdrag: 22

Bästa resultat: Press 160 kg, ryck 127,5 kg, stöt 162,5 kg, totalt 450 kg.

Stor Grabb nr 34/1968

Arne Norrback

F 1937.12.14 i Lumijoki, Finland

Arne Norrback är född i Finland och började där med tyngdlyftning i 10-11 års ålder. 1957 blev Arne Norrback tyngdlyftningsdomare i Finland, sedan 1967 tyngdlyftningsdomare i Sverige och är fortfarande aktiv som förbundsdomare. I december 1966 debuterade Arne Norrback i det svenska landslaget (svensk medborgare under 1966) i en landskamp mot Italien. Det blev sedan många landskamper till och han är nummer tre i rankingen gällande antal landslagsuppdrag.

Arne Norrback är med stor säkerhet den tyngdlyftaren i Norden, och kanske också i hela världen, som gjort flest tyngdlyftningstävlingar. Alla finns nedtecknade och listan lär innehålla över 500 tävlingar! Han tävlade huvudsakligen i klasserna 56 kg och 60 kg.

OS-tävlingarna i Montreal blev en enda lång bedrövelse för Arne Norrback. Trots bra resultat tidigare under våren och fin form under lägret inför OS blev det tre bommar på 105 kg. OS blev inte alls vad han trott och Arne Norrback blev mycket besviken.

Arne Norrback fortsatte att tävla och återfanns i tävlingslistorna ända fram till 2011.

Olympiska Spel

1976 – inget resultat klass 60 kg

Världs/Europamästerskap

1975 – 10:a/8:a klass 60 kg

Världsmästerskap

1979 – 19:e klass 60 kg

Europamästerskap

1976 – 8:a klass 60 kg

1979 – 10:a klass 60 kg

Nordisk mästare: 6 gånger – 1967; 1969; 1971; 1974; 1975; 1979

Svensk mästare: 8 gånger – 1967; 1968; 1971; 1973; 1974; 1975; 1976; 1979

Svenska rekord: 62

Landslagsuppdrag: 42

Bästa resultat: Press 116,5 kg, ryck 113,5 kg, stöt 152,5 kg, totalt trekamp 362,5 kg, totalt tvåkamp 260 kg

Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 19

Arne Norrback

Stor Grabb nr 35/1971

Hans ”Bettis” Bettembourg, Falu AK

F 1944.03.28 i Neuruppin, Tyskland

Hans Bettembourg är född i Neuruppin, nordväst om Berlin. Han var utbildad till blomsterbindare. Hösten 1966 började Hans Bettembourg med tyngdlyftning och representerade då Stockholms AK. 23 maj 1969 blev han svensk medborgare. Då han redan hade överskridit de gällande svenska rekorden innan, blev det en rejäl putsning av rekorden i en tävling i Halmstad den 31 maj med 162,5 kg i press och 452,5 kg sammanlagt i klass 82,5 kg. Sin första landskamp gjorde Hans Bettembourg i Wales i augusti 1969.

Hans Bettembourg var ingen skönlyftare, mycket beroende på att hans anatomiska förutsättningar kring axlar och skuldror hindrade honom en del i lyftningen. Men det han saknade i dessa förutsättningar kompenserade han med råstyrka och en enorm vilja. Hans specialitet var press och efter ett antal försök lyckades Hans Bettembourg slå världsrekord den 12 oktober 1969 i Malung. Detta världsrekord skulle följas av ytterligare tio, samtliga i pressmomentet i klasserna 82,5 kg och 90 kg.

De Olympiska Spelen i München 1972 blev Hans Bettembourgs främsta merit. Före honom hade tre svenskar tagit medaljer på OS, samtliga bronsmedaljer. Men en handledsskada höll på att fördärva tävlingen för honom. Redan i uppvärmningen till pressen smärtade handleden varför ingångsvikten sänktes från 182,5 till 175 kg. Ingångsvikten och även 182,5 kg klarades med viss nöd. Det verkliga problemet kom i ryckmomentet. Hans Bettembourg hade mycket svåra problem med att hålla vikten. Efter två bommar gjorde han ett kämpalyft på 145 kg och fick det godkänt. Favoriten David Rigert missade samtliga ryck och öppnade vägen för en medalj för Hans Bettembourg. I stöt fick han nöja sig med ingångsvikten 185 kg, men kunde ändå konstatera att det räckte till bronsmedalj, Sveriges genom tiderna fjärde OS-medalj i tyngdlyftning!

Hans Bettembourg kämpar med stången under OS München 1972. Foto: TT Nyhetsbyrån AB

Olympiska Spel

1972 – Brons (Silver press) klass 90 kg

Världs/Europamästerskap

1969 – 8:a/6:a (Silver/Guld press) klass 82,5 kg

Världsmästerskap

1970 – inget resultat klass 82,5 kg

1971 – 6:a (Silver press) klass 90 kg

1974 – inget resultat klass 90 kg

Europamästerskap

1970 – 4:a (Silver press) klass 82,5 kg

1971 – 4:a (Guld press) klass 90 kg

1972 – inget resultat klass 90 kg

1973 – inget resultat klass 90 kg

1974 – 6:a klass 90 kg

Nordisk mästare: 2 gånger - 1973; 1974

Svensk mästare: 7 gånger - 1968; 1969; 1970; 1971; 1972; 1974; 1977

Världsrekord

1969.10.12 Malung 82,5 kg Press 170,5 kg

1969.11.16 Kiruna 82,5 kg Press 171,0 kg

1969.11.22 Skien, Norge 82,5 kg Press 171,5 kg

1969.12.07 Kil 82,5 kg Press 172,5 kg

1970.04.05 Sundbyberg 82,5 kg Press 173,0 kg

1970.04.18 Malung 82,5 kg Press 174,5 kg

1970.05.10 Söderhamn 82,5 kg Press 175,5 kg

1970.08.21 Falun 82,5 kg Press 176,0 kg

1971.02.21 Bollnäs 90 kg Press 187,5 kg

1971.04.18 Falun 90 kg Press 193,0 kg

1972.02.20 Öjebyn 90 kg Press 195,5 kg

Svenska rekord: 35

Landslagsuppdrag: 23

Bästa resultat: Press 195,5 kg, ryck 152,5 kg, stöt 202,5 kg, totalt 3-kamp 512,5 kg, totalt 2-kamp 355 kg

Utmärkelser: STF:s Förtjänsttecken 1972, NTF:s Elitnål nr 21

Stor Grabb nr 38/1974

Enno Mägi, Västra Frölunda FK

F 1941.03.31

Europamästerskap

1974 – 9:a klass 67,5 kg

Nordisk mästare: 1 gång - 1974

Svensk mästare: 3 gånger – 1973; 1974; 1975

Svenska rekord: 13

Landslagsuppdrag: 11

Bästa resultat: Press 100 kg, ryck 123 kg, stöt 150,5 kg, totalt 3-kamp 335 kg, totalt 2-kamp 270 kg

Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 25/1974

Stor Grabb nr 39/1975

Nils-Erik Sollevi, Lunds TK

F 1951.07.24

Nils-Erik Sollevi

Europamästerskap

1973 – inget resultat klass 75 kg

1976 – 11:a k lass 75 kg

1978 – 9:a klass 75 kg

Svensk mästare: 3 gånger – 1973; 1977; 1978; 1982

Svenska rekord: 10

Landslagsuppdrag: 22

Bästa resultat: Press 130 kg, ryck 135 kg, stöt 173,5 kg, totalt 3-kamp 402,5 kg, totalt 2-kamp 305 kg

Utmärkelser: STF:s förtjänsttecken i guld 2000, NTF:s Elitnål nr 27/1974

Förbundsuppdrag: OS-tränare 1992, STF:s styrelse 2003 – 2007

Stor Grabb nr 40/1977

Björn ”Picko” Liwendahl, Stockholms AK

F 1942.03.06

Svensk mästare: 6 gånger – 1969; 1970; 1972; 1973; 1975; 1977

Svenska rekord: 10

Landslagsuppdrag: 10

Bästa resultat: Press 85 kg, ryck 80 kg, stöt 100 kg, totalt 3-kamp 255 kg, totalt 2-kamp 180 kg.

Utmärkelser: STF:s förtjänsttecken i guld 2002, RF:s förtjänsttecken 2003, NTF:s förtjänsttecken av andra graden 1995, EWF National Award, EWF Certificate of Merit 2001

Björn "Picko" Liwendahl

Förbundsuppdrag: STF:s styrelse 1983 – 1996

Internationella uppdrag: EWF Technical Committee 1991 -

Stor Grabb nr 41/1977

Stefan Jakobsson, Upsala TK

F 1947.12.26

Stefan Jakobsson. Foto: Gerg Hedderich

Olympiska Spel

1976 – 6:a klass 82,5 kg

Världs/Europamästerskap

1975 – 10:a/10:a klass 82,5 kg

1977 – 8:a/7:a klass 82,5 kg

Världsmästerskap

1978 – 11:a klass 90 kg

Europamästerskap

1974 – 10:a klass 82,5 kg

1976 – 11:a klass 82,5 kg

1978 – inget resultat klass 90 kg

1979 – 10:a klass 90 kg

Nordisk mästare: 2 gånger - 1977; 1978

Svensk mästare: 5 gånger – 1974; 1975; 1976; 1978; 1979.

Svenska rekord: 11

Landslagsuppdrag: 21

Bästa resultat: Press 127,5 kg, Ryck 152,5 kg, stöt 190 kg, totalt 3-kamp 390 kg, totalt 2-kamp 342,5

Utmärkelser: STF:s förtjänsttecken i guld 1985, NTF:s Elitnål nr 40

Stor Grabb nr 42/1977

Pertti Torikka, Olofströms FK

F 1954.09.11

Pertti Torikka. Foto: Gerd Hedderich

Olympiska Spel

1980 – 15:e klass 56 kg

Världs/Europamästerskap

1982 – 16:e/9:a klass 56 kg

Världsmästerskap

1985 – inget resultat klass 56 kg

Europamästerskap

1980 – 9:a klass 56 kg

Nordisk mästare: 3 gånger - 1977; 1981; 1982

Svensk mästare: 8 gånger – 1974; 1978; 1981; 1982; 1985; 1986; 1987; 1989

Svenska rekord: 7

Landslagsuppdrag: 30

Bästa resultat: Ryck 115 kg, stöt 142,5 kg, totalt 257,5

Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 55/1980

Leif Nilsson, Stockholmspolisens IF

Stor Grabb nr 44/1977

F 1952.11.16

De Nordiska Mästerskapen för juniorer 1973 fick se en ny tyngdlyftarstjärna göra entré. Leif Nilsson tävlade sedan ett par månader tillbaka för sin nya klubb Sundbybergs TK och var väl mest med för att "se och lära". Leif tävlade i klass 110 kg och favorit var islänningen Gustav Agnarsson. Trots att Gustav var i mycket fin form fick han se sig besegrad av Leif med 2,5 kg.

Leif Nilsson är född i Uddevalla och var i tonåren en allround idrottare med friidrott, ishockey, styrkelyft, kroppsbyggning och handboll på programmet. Kom till Stockholm och utbildade sig till polis och arbetade som sådan i södra Stockholm. Efter sina framgångar vid VM/EM-tävlingarna 1977 höjdes målsättningen inför kommande OS i Moskva. Leif skulle blanda sig i medaljstriden!

Medaljerna från VM/EM-tävlingarna talade sitt tydliga språk, Leif Nilsson var en talang utöver det vanliga. Den största framgången nådde han i samband med VM 1978 i Gettysburg, USA. Bronsmedalj totalt och guldmedalj i delgrenen ryck. Därmed kom Leif att tillhöra den lilla skara svenska VM-guldmedaljörer som utgörs av, förutom Leif (1978), Arvid Andersson (1946) och Bo Johansson (1969).

Leif Nilsson var klar för deltagande på OS i Moskva i ett tidigt skede på grund av de fina resultat och placeringar han gjort under 1978 och 1979. Vid VM-tävlingarna 1979 fick Leif ihop 392,5 kg sammanlagt, vilket fortfarande är det absolut bästa resultat en svensk tyngdlyftare alla kategorier har gjort. Man betraktade Leif som en given medaljkandidat, men så enkelt skulle det inte bli. En meniskskada stoppade honom från deltagande på EM-tävlingarna våren 1980. När han var någorlunda återställd fick han en virussjukdom med febertoppar. Först 14 dagar före OS bestämde han sig för att ställa upp. Förberedelserna var med andra ord inte optimala på något sätt.

Den långa perioden med skador och sjukdom visade sig bli för mycket även för den talangfulle Leif. Endast ett ryck och en stöt, ovanan vid den tunga belastningen lyste igenom. En normal förberedelse utan skador och sjukdom och Leif Nilsson hade med stor säkerhet blivit minst bronsmedaljör.

Efter OS tog Leif Nilsson beslutet att lägga av med tävlandet. Han kunde välja mellan en osäker operation och sedan satsa vidare, men valde istället att sluta med tävlingsidrotten.

Leif Nilsson. Foto: Dalmas AB

Olympiska Spel

1976 – 7:a klass 110 kg

1980 – 4:a klass 110 kg

Världs/Europamästerskap

1975 – 6:a/5:a klass 110 kg

1977 – 4:a/4:a (Brons/Brons stöt) klass 110 kg

Världsmästerskap

1978 – Brons (Guld ryck) klass 110 kg

1979 – 4:a (Brons stöt) klass 110 kg

Europamästerskap

1974 – inget resultat klass 110 kg

1978 – Brons (Brons ryck) klass 110 kg

1979 – 5:a klass 110 kg

Nordisk mästare: 2 gånger - 1977; 1978

Svensk mästare: 3 gånger - 1977; 1978; 1979.

Svenska rekord: 30

Landslagsuppdrag: 18

Bästa resultat: Ryck 175 kg, stöt 223 kg, totalt 392,5 kg

Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 42

Stor Grabb nr 47/1979

Jan-Olov ”Jocke” Nolsjö, Sundbybergs TK

F 1948.07.27

Olympiska Spel

1976 – 8:a klass +110 kg

Världs/Europamästerskap

1975 – 8:a/7:a klass +110 kg

Europamästerskap

1972 – 13:e klass 110 kg

1974 – 9:a klass 110 kg

1975 - 7:a klass +110 kg

Svensk mästare: 3 gånger - 1972; 1974; 1978

Svenska rekord: 6

Landslagsuppdrag: 17

Bästa resultat: Press 170 kg, ryck 162,5 kg, stöt 205,5 kg, totalt 3-kamp 500 kg, totalt 2-kamp 362,5 kg

Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 28/1974

Förbundsuppdrag: Ledamot STF:s styrelse 1978 - 1981

Övriga uppdrag: Kommentator på Eurosport vid OS-/VM-/EM-tävlingar sedan 1995

Jan-Olov "Jocke" Nolsjö. Foto: Kay Danielsson

Stor Grabb nr 48/1979

Lennart ”Hoa-hoa”, ”Dahlis”, Dahlgren, Stockholms AK

F 1952.05.04

Lennart Dahlgren, ”Hoa-hoa” med hela svenska folket, ”Dahlis” med lyftarfolket, är troligen en av svensk tyngdlyftnings största kändis. Alla känner igen honom från Försäkringskassans reklamkampanj 1978 för den nyinförda pappaledigheten. Bilden visade Lennart Dahlgren håller ett spädbarn i famnen med texten Barnledig pappa!. Sedan blev det diverse framträdande i underhållningsprogram såsom wrestlingkommentator, På spåret, samt Besserwisser. Lennart Dahlgren är också populär krögare i Stockholm med ett flertal restauranger och barer.

Lennart Dahlgren började med tyngdlyftning när han var 16 år. Under ungdomsåren sysslade han också med friidrott, vilket lade grunden till en fortsatt karriär inom tyngdlyftning. 1972 debuterar han i juniorlandslaget på JNM. Karriären tog fart och 1976 tävlade Lennart på OS i Montreal. Från den tävlingen togs ett kort som blev årets sportbild. Man ser Lennart hängandes i luften i en numera klassisk pose efter ett lyckat lyft.

Enligt egen utsago gjorde han sin bästa tävling i OS-uttagningarna i Karlstad 1976. Då vann han över Bo Johansson och kvalade till OS.

I en intervju för hans gamle tränare Folke Liwendahl (i samband med Stockholms AK:s jubileumsskrift) berättade Lennart också att han är en av få att vinna medalj i tyngdlyftning, styrkelyft och bodybuilding.

Olympiska Spel

1976 – 11:a klass 110 kg

Världs/Europamästerskap

1977 – 6:a/5:a (Brons stöt) klass 100 kg

Världsmästerskap

1978 – 6:a klass 100 kg

Svensk mästare: 4 gånger – 1973; 1975; 1976; 1977

Svenska rekord: 8

Landslagsuppdrag: 11

Bästa resultat: Ryck 160 kg, stöt 207,5 kg, totalt 362,5 kg

Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 41/1976


Lennart "Hoa-Hoa" Dahlgren

Stor Grabb nr 49/1968

Rolf Forsman, Falu AK

F 1944.03.14

Världs/Europamästerskap

1969 – 8:a/7:a klass 67,5

Världsmästerskap

1970 – 12:e klass 67,5 kg

Europamästerskap

1970 – 9:a klass 67,5 kg

Svensk mästare: 3 gånger – 1967; 1969; 1971

Svenska rekord: 15

Landslagsuppdrag: 17

Bästa resultat: Press 142,5 kg, ryck 112,5 kg, stöt 160 kg, totalt 415 kg

Rolf Forsman

Stor Grabb nr 51/1980

Veikko Kontinen, Spårvägens GoIF

F i Finland 1941.02.20

Världs/Europamästerskap

1977 – inget resultat klass 52 kg

Världsmästerskap

1970 – 12:e klass 67,5 kg

Europamästerskap

1976 – 7:a klass 52 kg

1978 – 8:a klass 52 kg

Nordisk mästare: 8 gånger – (för Finland) 1971; 1973; 1974; 1975, (för Sverige) 1977; 1978; 1979; 1981

Svensk mästare: 5 gånger – 1976; 1979; 1981; 1982; 1983

Svenska rekord: 8

Landslagsuppdrag: 13

Bästa resultat: Press 85,5 kg, ryck 90 kg, stöt 118,5 kg, totalt 3-kamp 267,5 kg, totalt 2-kamp 207,5

Stor Grabb nr 52/1980

Stefan Jonsson, Greppet

F 1956.06.02


Olympiska Spel

1980 – 10:a klass 82,5 kg

Världsmästerskap

1979 – 10:a k lass 82,5 kg

Världs-/Europamästerskap juniorer

1975 – 9:a/8:a klass 75 kg

Europamästerskap

1978 – 9:a klass 82,5 kg

1979 – 9:a klass 82,5 kg

1980 – 11:a klass 82,5 kg

Nordisk mästare: 2 gånger – 1979; 1981

Svensk mästare: 4 gånger – 1973; 1975; 1976; 1977

Svenska rekord: 7

Landslagsuppdrag: 22

Bästa resultat: Ryck 142,5 kg, stöt 186,5 kg, totalt 327,5 kg

Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 50/1979

Stefan Jonsson


Stor Grabb nr 55/1981

Bertil Sollevi, Baltic Club

F 1956.02.15

Olympiska Spel

1980 – 7:a klass 75 kg

1984 – 11:a klass 82,5 kg

Världs-/Europamästerskap

1981 – 7:a/7:a klass 82,5 kg

1982 – 11:a/9:a klass 82,5 kg

1983 – 14:e/12:e klass 82,5 kg

Världsmästerskap

1978 – 11:a klass 82,5 kg

1985 – 12:e klass 82,5 kg

Världs-/Europamästerskap juniorer

1975 – 7:a/6:a klass 75 kg

Europamästerskap

1978 – 9:a klass 82,5 kg

1979 – 9:a klass 82,5 kg

1980 – 11:a klass 82,5 kg

1984 – 13:e klass 90 kg

Nordisk mästare: 3 gånger – 1978; 1983; 1985

Svensk mästare: 6 gånger – 1978; 1980; 1981; 1982; 1984; 1985

Svenska rekord: 8

Landslagsuppdrag: 29

Bästa resultat: Ryck 145 kg, stöt 190 kg, totalt 335 kg

Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 52/1979

Bertil Sollevi

Stor Grabb nr 56/1982

Johnny Helsing, Dönje AK

F 1955 10.08

Olympiska Spel

1980 – 14:e klass 56 kg

Världs-/Europamästerskap juniorer

1975 – 13:e/6:a klass 56 kg

Europamästerskap

1978 – inget resultat klass 56 kg

1980 – 10:e klass 56 kg

1985 – 11:e klass 56 kg

Nordisk mästare: 1 gång – 1981

Svensk mästare: 10 gånger – 1977; 1978; 1979; 1980; 1981; 1985; 1986; 1988; 1990; 1991

Svenska rekord: 4

Landslagsuppdrag: 23

Bästa resultat: Ryck 100 kg, stöt 135 kg, totalt 232,5 kg

Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 54/1980

Jonny Helsing

Stor Grabb nr 60/1983

Lars-Erik ”Kjellis” Källström, Greppet

F 1956.04.11



Nordisk mästare: 3 gånger – 1979; 1982; 1983

Svensk mästare: 3 gånger – 1980; 1982; 1983

Svenska rekord: 1

Landslagsuppdrag: 14

Bästa resultat: Ryck 177,5 kg, stöt 202,5 kg, totalt 380 kg

Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 64/1983

Lars-Erik "Kjellis" Källström


Stor Grabb nr 61/1983

Reijo Toivainen, Västerås BK

F 1949


Världs-/Europamästerskap

1981 – inget resultat klass 75 kg

Nordisk mästare: 1 gång – 1982

Svensk mästare: 2 gånger – 1980; 1983

Svenska rekord: 3

Landslagsuppdrag: 10

Bästa resultat: Ryck 140 kg, stöt 177,5 kg, totalt 317,5 kg

Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 56/1980


Reijo Toivainen


Stor Grabb nr 62/1983

Tom Söderholm, Södertälje AK

F 1953.12.20


Olympiska Spel

1984 – inget resultat klass 100 kg

1992 – inget resultat klass 100 kg

Världs/Europamästerskap

1982 – 5:a/5:a klass 100 kg

Världsmästerskap

1985 – 11:e klass 100 kg

1987 – 8:a klass 100 kg

1991 – inget resultat klass 110 kg

1995 – inget resultat klass 108 kg

Europamästerskap

1976 – inget resultat klass 90 kg

1987 – 11:e klass 100 kg

1988 – 8:a klass 100 kg

Nordisk mästare: 1 gång - 1983

Svensk mästare: 3 gånger – 1982; 1983; 1988

Svenska rekord: 13

Landslagsuppdrag: 20

Bästa resultat: Ryck 170 kg, stöt 206,5 kg, totalt 370 kg

Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 63/1983


Tom Söderholm. Foto: Bildbyrån

Stor Grabb nr 63/1984

Rickard Nilsson, Mockfjärds AK

F 1960.11.16

Perioden slutet av 1970-talet och början av 1980-talet hade svensk tyngdlyftning högkonjunktur. Det formligen sprutade fram talanger från alla håll och kanter. Från Mockfjärd kom en tyngdlyftare som stack ut lite extra, Rickard Nilsson. Rickard började med tyngdlyftning 1976.

Vid JVM-tävlingarna i Montreal 1980 blev det bronsmedalj i ryckmomentet, mycket tack vare taktisk omdisposition från 100 till 110 kg klassen. Sedan skulle det dröja till 1992 innan nästa medalj, EM i Szekszard. Åter spelade taktiken en avgörande roll, då man valde att skicka upp Rickard Nilsson i tyngsta klassen. Detta var i sig inget svårt för nu vägde Rickard fullt i klass 110 kg. Det var 14 år sedan en annan Nilsson, nämligen Leif, vann en EM-medalj.

Rickard Nilsson överträffade Leif Nilssons svenska rekord i ryck med fem kilo, från 175 - 180 kg. Han var en Sveriges bästa lyftare i klasserna 100-110-+110 kg från 1981 - 1995.

Efter sin idrottskarriär började Rickard Nilsson arbeta åt Sveriges Olympiska Kommitté som träningsrådgivare.



Olympiska Spel

1988 – 9:a klass 110 kg

1992 – 16:e klass 110 kg

Världs/Europamästerskap

1982 9:a/7:a klass 110 kg

1983 – 8:a/7:a klass 110 kg

Världsmästerskap

1985 – 6:a klass 110 kg

1987 – 11:e klass 110 kg

1991 – inget resultat klass 110 kg

1995 – inget resultat klass 108 kg

Världs/Europamästerskap juniorer

1979 – 10:a/9:a klass 100 kg

Världsmästerskap juniorer

1980 – 5:a (Brons ryck) klass 110 kg

Europamästerskap

1987 – inget resultat klass 110 kg

1992 – 4:a (Brons ryck) klass +110 kg

Europamästerskap juniorer

1980 – 6:a klass 110 kg

Nordisk mästare: 2 gånger - 1983; 1989

Svensk mästare: 11 gånger - 1981; 1982; 1983; 1986; 1987; 1988; 1989; 1990; 1991; 1993; 1994.

Svenska rekord: 11

Landslagsuppdrag: 43

Bästa resultat: Ryck 180 kg, stöt 212,5 kg, totalt 392,5 kg

Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 69/1985


Rickard Nilsson

Stor Grabb nr 64/1984

Hans Larsson, Stockholmspolisens IF

F 1957.03.28

Hans Larsson


Världsmästerskap

1978 – inget resultat klass 110 kg

Världs/Europamästerskap juniorer

1977 – 4:a/4:a (Brons/Brons ryck) klass +110 kg

Europamästerskap

1984 – 10:a klass +110 kg

Nordisk mästare: 1 gång - 1981

Svensk mästare: 2 gånger – 1981; 1984

Svenska rekord: 3

Landslagsuppdrag: 15

Bästa resultat: Ryck 174 kg, stöt 207,5 kg, totalt 380 kg


Stor Grabb nr 67/1987

Nils-Olov ”Lollo” Lundqvist, Karlstads AK

F 1959.10.01

Nils-Olov "Lollo" Lundqvist

Världsmästerskap

1985 – 18:e klass 67,5 kg

Europamästerskap

1985 – 13:e klass 67,5 kg

Nordisk mästare: 2 gånger – 1985; 1986

Svensk mästare: 5 gånger – 1985; 1986; 1987; 1989; 1990

Landslagsuppdrag: 18

Bästa resultat: Ryck 127,5 kg, stöt 150 kg, totalt 275 kg

Stor Grabb nr 71/1988

John Christensen, Baltic Club

F 1962, d 2009

Världsmästerskap

1985 – 13:e klass 67,5 kg

1986 – 15:e klass 75 kg

1987 – 11:e klass 75 kg

Världsmästerskap juniorer

1980 – 14:e klass 60 kg

Europamästerskap

1987 – inget resultat klass 75 kg

1988 – 10:a klass 75 kg

Europamästerskap juniorer

1980 – 7:a klass 67,5 kg

Nordisk mästare: 2 gånger – 1985; 1986

Svensk mästare: 2 gånger – 1986; 1988

Landslagsuppdrag: 22

Bästa resultat: Ryck 140 kg, stöt 175 kg, totalt 310 kg

Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 71/1985

John Christensen. Foto: Dalmas AB

Stor Grabb nr 72/1988

Klaus Göran Nilsson, Baltic Club

F 1958.04.06

Olympiska Spel

1984 – 18:e klass 90 kg

Värld-/Europamästerskap

1981 – 13:e/9:a klass 82,5 kg

1983 – 12:e/8:a klass 90 kg

Värld-/Europamästerskap juniorer

1977 – 19:e/13:e klass 67,5 kg

1978 – 14:e/10:a klass 75 kg

Världsmästerskap

1985 – inget resultat klass 90 kg

Europamästerskap

1984 – 16:e klass 90 kg

Europamästerskap juniorer

1977 – 13:e klass 67,5 kg

Svensk mästare: 2 gånger – 1980; 1985

Landslagsuppdrag: 27

Bästa resultat: Ryck 150 kg, stöt 190 kg, totalt 340 kg

Klaus Göran Nilsson. Foto: Gerd Hedderich

Stor Grabb nr 74/1989

Lars Rinse, Sörby BoIS

F 1956.02.12

Svensk mästare: 2 gånger – 1980; 1986

Landslagsuppdrag: 17

Bästa resultat: Ryck 162,5 kg, stöt 190 kg, totalt 357,5 kg

Stor Grabb nr 79/1990

Ralf Scott, Sörby BoIS

F 1957.03.26

Europamästerskap

1990 – 12:e klass 82,5 kg

Världs-/Europamästerskap juniorer

1976 – inget resultat klass 67,5 kg

Svensk mästare: 5 gånger – 1986; 1987; 1990; 1991; 1993

Landslagsuppdrag: 20

Bästa resultat: Ryck 145 kg, stöt 185 kg, totalt 330 kg

Stor Grabb nr 81/1990

Kent Olsson, Sörby BoIS

F 1963.06.03

Världsmästerskap

1987 – 16:e klass 82,5 kg

Europamästerskap

1988 – 14:e klass 82,5 kg

1990 – 13:e klass 75 kg

Nordisk mästare: 1 gång - 1989

Svensk mästare: 6 gånger – 1987; 1989; 1990; 1993; 1994; 1995

Landslagsuppdrag: 16

Bästa resultat: Ryck 140 kg, stöt 172,5 kg, totalt 310 kg

Stor Grabb nr 90/1994

Anders Bergström, Gävle KK

F 1966.10.21

Ingen svensk tyngdlyftare har gjort så många landslagsuppdrag som Anders Bergström, 58 gånger fick han dra på sig landsslagsdräkten. Dessutom ligger Anders Bergström i topp när det gäller starter på EM- och VM-tävlingar, 22 EM-/VM-tävlingar blev det. Lägg därtill 2 OS-starter. 1997 blev Anders Bergström historisk då han på VM i Chiang Mai, Thailand, blev första svenska tyngdlyftare att klara den magiska vikten 400 kg sammanlagt.

Som ungdom vann Anders Bergström USM 1983 med tävlingarnas bästa resultat, fortsatte de kommande åren – 1984, 1985, 1986 – med att vinna JSM. En viktig resurs för Anders Bergströms utveckling var hans tränare, Hans Rubert. Anders Bergström representerade under sin aktiva tid Gävle Kraftsportklubb.

Vid sidan av tyngdlyftningsträningen och tävlandet drev Anders Bergström ett företag där han sålde lyftarprylar. Han anlitades ofta som instruktör på träningsläger och hjälpte andra idrotter med fysträning, exempelvis Brynäs IF.

Anders Bergström. Foto: Mikael Forslund

Olympiska Spel

1992 – 13:e klass +110 kg

1996 – 12:e klass +108 kg

Världsmästerskap

1986 – 15:e klass 110 kg

1987 – 14:e klass 110 kg

1990 – 8:a klass +110 kg

1991 – 9:a klass +110 kg

1993 – 16:e klass +110 kg

1994 – 14:e klass +108 kg

1995 – 14:e klass +108 kg

1997 – 5:a klass +108 kg

1998 – inget resultat klass +105 kg

Världs/Europamästerskap juniorer

1984 – 18:e/12:e klass 90 kg

1985 – 7:a/5:a klass 100 kg

Europamästerskap

1988 – 9:a klass +110 kg

1990 – 9:a klass +110 kg

1991 – inget resultat klass +110 kg

1992 – 8:a klass +110 kg

1993 – 13:e klass +108 kg

1994 – 7:a klass +108 kg

1995 – 8:a klass +108 kg

1996 – 10:a klass +108 kg

1997 – 4:a klass +108 kg

1998 – 11:e klass +105 kg

1999 – inget resultat klass +105 kg

Nordisk mästare: 3 gånger - 1990; 1991; 1993

Svensk mästare: 7 gånger – 1991; 1992; 1994; 1996; 1997; 1998; 1999

Svenska rekord: 1 (samt ett okänt antal rekord under perioden 1993 – 1997)

Landslagsuppdrag: 58

Bästa resultat: Ryck 175 kg, stöt 225 kg, totalt 400 kg

Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 90/1995, Tennlyftaren nr 1 (minst 400 Sinclair poäng)

Stor Grabb nr 98/1995

Arne Larsson, Mossebergs AK

F 1968.08.04

Världsmästerskap

1991 – inget resultat klass 90 kg

Europamästerskap

1990 – 12:e klass 90 kg

1991 – 9:a klass 90 kg

1992 – 16:e klass 100 kg

Nordisk mästare: 2 gånger - 1991; 1993

Svensk mästare: 3 gånger – 1990; 1991; 1993

Landslagsuppdrag: 17

Bästa resultat: Ryck 152,5 kg, stöt 182,5 kg, totalt 335 kg

Stor Grabb nr 102/1996

Björn Falkland (Larsson)

F 1971.01.22

Björn Falkland (Larsson). Foto: Mikael Forslund

Världsmästerskap

1999 – inget resultat klass 69 kg

Världsmästerskap juniorer

1991 – 18:e klass 60 kg

Europamästerskap

1998 – 17:e klass 69 kg

1999 – 14:e klass 69 kg

Europamästerskap juniorer

1991 – 10:a klass 60 kg

Nordisk mästare: 2 gånger – 1993; 1995

Svensk mästare: 14 gånger – 1991; 1993; 1994; 1995; 1996; 1997; 1998; 1999; 2000; 2001; 2002; 2004; 2005; 2006

Svenska rekord: 10 stycken

Landslagsuppdrag: 25

Bästa resultat: Ryck 125 kg, stöt 157,5 kg, totalt 282,5 kg

Stor Grabb nr 104/1999

Mats ”Batt” Lindqvist, Greppet

F 1963.07.09

Mats"Batt" Lindqvist

Olympiska Spel

1988 – 14:e klass 75 kg

1992 – 24:e klass 75 kg

Världsmästerskap

1985 – 13:e klass 75 kg

1987 – 12:e klass 75 kg

1991 – inget resultat klass 75 kg

1999 – 36:e klass 77 kg

Världsmästerskap juniorer

1982 – 8:a klass 67,5 kg

1983 – 7:a klass 75 kg

Europamästerskap

1985 – inget resultat klass 75 kg

1987 – inget resultat klass 75 kg

1988 – 11:e klass 82,5 kg

1992 – 9:a klass 75 kg

1993 – 14:e klass 76 kg

1994 – 12:e klass 83 kg

1995 – inget resultat klass 83 kg

Europamästerskap juniorer

1982 – 7:a klass 67,5 kg

Nordisk mästare: 3 gånger – 1987; 1995; 1999

Svensk mästare: 11 gånger – 1984; 1985; 1987; 1988; 1991;1992; 1993; 1994; 1995; 1999; 2000

Svenska rekord: 1 ( samt ett okänt antal 1993-1997)

Landslagsuppdrag: 37

Bästa resultat: Ryck 147,5 kg, stöt 180 kg, totalt 325 kg

Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 72/1985

Stor Grabb nr 105/1999

André Aldenhov, Trelleborgs ABK

F 1971.09.26

André Aldenhov. Foto: Mikael Forslund

Olympiska Spel

1996 – 21:a klass 70 kg

Världsmästerskap

1994 – 15:e klass 76 kg

1995 – 24:e klass 76 kg

1997 – 17:e lass 76 kg

Världsmästerskap juniorer

1990 – 21 klass 67,5 kg

1991 – 13 klass 67,5 kg

Europamästerskap

1994 – 12:e klass 76 kg

1995 – 13:e klass 76 kg

1996 – 10:a klass 70 kg

1998 – 14:e klass 77 kg

Europamästerskap juniorer

1991 – 8:a klass 67,5 kg

Nordisk mästare: 2 gånger – 1993; 1997

Svensk mästare: 5 gånger – 1991; 1994; 1996; 1998; 2004

Svenska rekord: Inga noterade rekord men ett okänt antal 1993-1997

Landslagsuppdrag: 39

Bästa resultat: Ryck 145 kg, stöt 175 kg, totalt 317,5 kg

Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 91/1995

Stor Grabb nr 106/1999

Christina "Stina" Mård, Stockholms AK

F 1966.04.25

Världsmästerskap

1994 12:e klass 59 kg

Europamästerskap

1993 – 9:a klass 59 kg

1994 – 8:a klass 59 kg

1995 – 10:a klass 59 kg

Nordisk mästare: 1 gång – 1997

Svensk mästare: 4 gånger – 1993; 1994; 1995; 1997

Svenska rekord: 9 (samt ett okänt antal 1993-1997)

Landslagsuppdrag: 11

Bästa resultat: Ryck 72,5 kg, stöt 92,5 kg, totalt 165 kg

Christina "Stina" Mård. Foto: Mikael Forslund

Stor Grabb nr 107/1999

Maria Bohm, Kalmar AK

F 1974.08.18

Världsmästerskap

1998 – 10:a klass 53 kg

1999 – inget resultat klass 53 kg

Europamästerskap

1995 – 7:a klass 54 kg

1997 – 13:e klass 54 kg

1998 – 4:a (Brons ryck) klass 53 kg

1999 – 10:a klass 53 kg

Nordisk mästare: 1 gång – 1999

Svensk mästare: 4 gånger – 1996; 1999; 2000; 2001

Svenska rekord: 8 (samt ett okänt antal 1993-1997)

Landslagsuppdrag: 21

Bästa resultat: Ryck 73 kg, stöt 85 kg, totalt 157,5 kg

Maria Bohm

Stor Grabb nr 108/2001

Gunnar Lögdahl, Allmänna SK

F 1973.04.26

Världsmästerskap

1999 – inget resultat klass 94 kg

2001 – 26:e klass 105 kg

Europamästerskap

2000 – 19:e klass 105 kg

2004 – 21:a klass 105 kg

Nordisk mästare: 6 gånger – 1997; 1999; 2001; 2003; 2005; 2007

Svensk mästare: 6 gånger – 2000; 2003; 2004; 2006; 2007; 2008

Landslagsuppdrag: 37

Bästa resultat: Ryck 160 kg, stöt 192,5 kg, totalt 350 kg

Gunnar Lögdahl. Foto: Per Mattingsdal

Stor Grabb nr 109/2003

Christian Kraft, Kalmar AK

F 1973.04.06

Europamästerskap

1995 – 14:e klass 83 kg

Nordisk mästare: 2 gånger – 2001; 2005

Svensk mästare: 5 gånger – 1997; 1999; 2002; 2004; 2005

Svenska rekord: 1

Landslagsuppdrag: 25

Bästa resultat: Ryck 145 kg, stöt 170 kg, totalt 315 kg

Anders Lindsjö, Greppet

F 1969.08.29

Anders Lindsjö hade sina bästa år 1988 och 1989. Främsta framgången kom på JVM 1989 med en silvermedalj och två bronsmedaljer. Anders blev tvåa totalt efter omöjlige Ronny Weller. Det var Sveriges första medalj totalt på ett JVM, tidigare hade Hans Larsson och Rickard Nilsson bronsmedaljer i delgrenen ryck. Anders resultat 370 kg sammanlagt blev hans bästa resultat i karriären. Det är det absolut bästa en svensk juniorlyftare har gjort.

Nästa steg i karriären blev att kvala till de Olympiska Spelen 1992. På vägen till Barcelona var emellertid vägen ojämn för Anders. EM 1990 skadade han handflatan och kunde inte fullfölja tävlingarna. SM 1991 blev Anders Lindsjö tvåa efter Rickard Nilsson i klass 110 kg med utmärkta 372,5 kg. EM 1991 var det handledsskada som förstörde tävlingen för Anders. SM 1992 vann han på "medelmåttiga" 350 kg. Lite bättre blev det på EM 1992 då Anders klarade 355 kg. Men SOK krävde bättre resultat av Anders Lindsjö för att han skulle få åka till Barcelona.

Absolut sista chansen att bli OS-deltagare kom i samband med en World Cup-tävling i Cardiff. Anders Lindsjö tog chansen, vann efter hård kamp på resultatet 360 kg. SOK gav klartecken!

Men berg-och-dalbanan fortsatte. Efter bra resultat kommer problem och åter var det handen. Valkar gick upp och trots speciella "läderlappar" kunde inte Anders fullfölja tävlingarna i stötmomentet. Här tillstötte dessutom knäproblem. Det blev noll i resultatlistan.

Anders Lindsjö fortsatte tävla och år 2000 vann han SM för sjätte gången. Två nordiska titlar blev det också.

Efter den aktiva karriären specialiserade sig Anders Lindsjö som utbildare med specialisering på explosiv styrka och tyngdlyftning.

Olympiska Spel

1992 – inget resultat klass 110 kg

Världs/Europamästerskap juniorer

1987 – 13:e/13:e klass 100 kg

1988 – 8:a/7:a klass 100 kg

Världsmästerskap juniorer

1989 – Brons (Brons ryck, Silver stöt) klass 110 kg

Europamästerskap

1990 – inget resultat klass 110 kg

1991 – inget resultat klass 110 kg

1992 – 8:a klass 110 kg

1993 – inget resultat klass 108 kg

Nordisk mästare: 2 gånger - 1989; 1993

Svensk mästare: 6 gånger - 1989; 1992; 1993; 1995; 1996; 2000.

Landslagsuppdrag: 21

Bästa resultat: Ryck 165 kg, stöt 207,5 kg, totalt 370 kg

Anders Lindsjö

Annika Berntsson, Mossebergs AK

F 1976.09.10

Världsmästerskap

2009 – 19:e klass 69 kg

Europamästerskap

2008 – 14:e klass 69 kg

2009 – 10:a klass 75 kg

Svensk mästare: 1 gång – 2007

Svenska rekord: 50

Landslagsuppdrag: 17

Bästa resultat: Ryck 90 kg, stöt 107 kg, totalt 195 kg

Annika Berntsson. Foto: Thony Ragnarsson

Jim Gyllenhammar, Allmänna SK

F 1978.12.26

Världsmästerskap

2001 – 22:a klass 105 kg

2002 – 14:e klass +105 kg

2006 – dq klass +105 kg

2009 – inget resultat klass +105 kg

Europamästerskap

2002 – 12:e klass +105 kg

2003 – 13:e klass +105 kg

2004 – 9:a klass +105 kg

2005 – 12:e klass +105 kg

2006 – 8:a klass +105 kg

Svensk mästare: 5 gånger – 2001; 2002; 2003; 2004; 2005

Svenska rekord: 14

Landslagsuppdrag: 17

Bästa resultat: Ryck 177 kg, stöt 226 kg, totalt 403 kg

Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 118/2005, Tennlyftaren 2009.

Jim Gyllenhammar. Foto: Per Mattingsdal

Publicerad: 2022-12-20

Senast uppdaterad: 2022-11-17

Sponsorer

Besöksadress

Skansbrogatan 7
118 60 Stockholm

Postadress

Box 110 16
100 61 Stockholm

Kontakta oss

+4686996330
office@tyngdlyftning.org

Leveransadress

Östgötagatan 98 D
116 64 Stockholm