Trestegsraketen

Efter ett händelserikt år 1997, med ny ordförande (Benny Johansson) och avknoppningen av Styrkelyft, började idéer om att ta sig an större mästerskapstävlingar ta form. Flera av våra topplyftare hade uppnått mogen ålder runt 30 år, svensk tyngdlyftning var på väg in i en generationsväxling. Ungdomsverksamheten började svikta, de övriga nordiska länderna började dra ifrån oss. I detta läge började styrelsen med Benny Johansson i spetsen att fundera över möjligheterna att åta sig internationella tävlingar över nordisk nivå.

Text: Håkan Johanson

Vilka fördelar kan man uppnå med ett internationellt mästerskap? Rätt hanterat kan det ge:

• Ekonomisk vinst.
• Ett viktigt mål för de aktiva att sikta in sig på.
• Ökad kompetens hos funktionärsstaben.
• Massmedial uppmärksamhet.
• Rekryteringsaktiviteter kopplade till mästerskapstävlingen.
• Nya/gamla sponsorer.

Den första punkten var mycket betydelsefull då Förbundet var på väg mot en ekonomisk katastrof. Efter delningen mellan styrkelyft och tyngdlyftning erhöll STF fortsättningsvis hälften av RF-bidraget, men personalkostnaderna låg kvar på samma nivå. Det var en ohållbar situation som skulle sätta Förbundet på svåra prov under de kommande åren.

Att ha ett större mästerskap på hemmaplan ger möjlighet för fler att delta och initierar till en större satsning på alla håll och kanter. Detsamma gäller funktionärsstaben. Dels ges möjligheter att få med fler internationella domare på tävlingen, dels ska övriga funktionärer utbildas och trimmas inför uppgifterna.

Under våren 1998 började idéerna ta mer fast form för en framtida satsning på internationella tävlingar av lägst EM-nivå. Tanken var att börja med en enklare tävling och sedan jobba sig upp mot de riktigt stora mästerskapen. Vilka tävlingar skulle Förbundet sikta in sig på? Europaförbundet hade skapat en ny tävlingsform 1997 som de kallade European Promotion Cup. Med 10-15 deltagande nationer skulle det vara en lagom stor tävling att börja med. I nästa steg kunde man tänka sig ett EM för juniorer alternativt ungdomar och som final (eller slutsteg) ett EM för seniorer, den största Europatävlingen. Det hela kunde beskrivas som en "trestegsraket" med en mindre, en medelstor samt en stor internationell tävling.

Vid junimötet 1998 beslutade styrelsen att Förbundet skulle ansöka om arrangörskapet för European Promotion Cup år 2000, JEM år 2001 och slutligen EM seniorer 2003. Kalmar AK utsågs till lokal arrangörsklubb. Här fanns flera erfarna ledare med bland andra Christin Abrahamsson (STF:s styrelse), Thony Ragnarsson (landslagscoach) samt Björn Andersson, (ledare i Kalmar AK). Positivt besked om European Promotion Cup erhölls tidigt på hösten 1998 och någon vecka före midsommar 1999 fick Kalmar fint besök då Europaförbundets nyvalde president Waldemar Baszanowski och generalsekreterare Marino Ercolani Casadei kom på visit.

EWF-representanterna fick se hotellförläggningen, tävlingsarenan samt lite sightseeing i Kalmar med omnejd. Deltagarna skulle få bo på Telia Konferens Brofästet (ett stenkast från Ölandsbron), tävla i Kalmar Sportcenter. Ackreditering och bankett planerades att avhållas på Telia Konferens Brofästet. För långväga gäster finns en flygplats belägen endast sju minuters bilresa från hotellet. Waldemar Baszanowski och Marino Ercolani Casadei var mycket nöjda med besöket!

European Promotion Cup - tävlingarna

European Promotion Cup är en lagtävling med fyra deltagare per nation. Deltagarna är uppdelade på fyra kategorier med en representant per kategori, herrar, seniorer, juniorer, ungdomar samt damer. Sverige fick förmånen att dessutom ställa upp med ett B-lag.

EWF-representanter besöker Kalmar inför Promotion Cup. Från vänster

Håkan Johanson, Benny Johansson, Marino Ercolani Cassadei, Christin

Abrahamsson och Waldemar Baszanowski.

Tävlingsformen riktade sig till de nationer som fanns längre ned på EWF:s ranking, närmare bestämt 16 - 45. Detta gjorde bland annat att Finland inte fick vara med, de var rankade på 15 plats och därmed utanför de nationer som fick ställa upp. Tidigare European Promotion Cup hade genomförts i Italien (1997), Danmark (1998) samt Malta (1999). Det svenska arrangemanget skulle med andra ord bli det fjärde i ordningen.

Huvudansvariga för arrangemanget blev Benny Johansson, ordförande i STF. Under sig hade han Håkan Johanson, generalsekreterare i STF, Christin Abrahamsson, kassör STF, samt Thony Ragnarsson, landslagscoach och tränare i Kalmar AK.

I sin helhet fick tävlingskommittén följande utseende beträffande ansvarsområden:

Benny Johansson, överledare

Håkan Johanson, tävlingskansli

Christin Abrahamsson, samverkan hotell, ekonomi

Thony Ragnarsson, tävlingshall

Björn Andersson, uppvärmning

Magnus Kjellgren, PR, massmedia, data

Georg Boström, sekretariat

Mikael Swahn, sekretariat.

Jan Nilsson var utsedd ledare för den svenska truppen med Ulf Stillman, Visby, och Pertti Torikka, Olofströms, som coacher. De svenska laguppställningarna och tävlingsresultat:

A-laget

U17 Erik Käck, Bergsjö AK 6 92,5-115=207,5

U20 Lars Andersson, Mockfjärds AK 1 142,5-167,5=310,0

Dam Maria Bohm, Kalmar AK 4 72,5-80=152,5

Senior Gunnar Lögdahl - Allmänna SK 2 150-180=330,0

B-laget

U17 Emil Lindqvist, Enångers AK 8 85-107,5=192,5

U20 John Söderholm, Upsala TK 8 120-140=260,0

Dam Anna Svensson, Olofströms FK 7 70-82,5=152,5

Senior André Aldenhov, Trelleborgs ABK 8 132,5-150=282,5

De svenska lagen samt coacherna Pertti Torikka och

Ulf Stillman.

Åtta nationer inklusive Sverige deltog med totalt 36 lyftare. Bästa placering fick Sverige genom Lars Andersson, som vann junior-gruppen, samt Gunnar Lögdahl, som blev silvermedaljör i seniorgruppen. Storbritannien vann före Sverige lag 1 och Norge.

Tävlingsarrangemanget upplevdes som lyckat men jobbigt. Det blev en nyttig erfarenhet för blivande JEM-arrangören. En besvikelse var trots allt deltagarantalet, organisations-ledningen hade räknat med ett antal nationer ytterligare, men de valde bort European Promotion Cup.

Andra steget - JEM

Samma organisation som European Promotion Cup arbetade vidare med nästa projekt -JEM, det andra steget. Benny Johansson som organisationschef med Håkan Johanson, Christin Abrahamsson och Thony Ragnarsson som medhjälpare. En satsning skulle också göras samtidigt på lovande juniorer, där fick Torbjörn Gustafsson ansvaret som förbundskapten. Satsningen på de aktiva startade redan i januari 2000.

De aktiva hade kvalgränser att sikta in sig på för att få vara med. Damer skulle klara 160 Sinclair poäng och herrarna 310 Sinclair poäng. JSM genomfördes för svenskt vidkommande på en annorlunda tid, nämligen den 4-5 augusti med Falköpings TK som arrangör. Som förberedelse genomfördes bland annat träningsläger på Bosön med Torbjörn Gustafsson och den dubble OS-guldmedaljören Alexander Kurlovich som gästtränare. Kurlovich var engagerad som utbildare och en välkänd profil på Bosön vid det här laget.

Det nämndes tidigare att det är viktigt att behålla och öka på kompetensen bland funktionärerna. En viktig grupp funktionärer är de internationella domarna. Genom överenskommelse med Europaförbundet fick Sverige ha med sex egna domare i olika funktioner. Björn Liwendahl blev jurymedlem, Krister Kjellander teknisk kontrollant, Thomas Norlander, Elisabeth Hagman, Gert Olsson och Erik Uddebom domare. Roland Källström var bisittare åt Chief Marshal och från Norge den välkände profilen Sigurbjörn B. de Lange skötte speakersysslan.

Eleikosport AB var huvudsponsor tillsammans med Rehband Anatomiska AB. Utöver dessa fanns ett antal lokala sponsorer och annonsörer. Det borgade för ett bra ekonomiskt resultat. Men den stora vinsten kom av den höga dollarkursen. Vid budgetplaneringen för JEM 2001 räknades med två olika kurser, en optimistisk på 9 kr/dollar och en pessimistisk på 7 kr/dollar. Då all betalning för de så kallade "entry fee" och "accommodation fee", avgifter för boende och deltagande gjordes på plats i Kalmar, låg det på generalsekreterarens uppgift att sätta in pengarna på banken. Dollarkursen hade hela våren och sommaren stigit och när det så var dags att sätta in pengarna på banken, hade kursen stigit till osannolika 10:60 som högst. Det innebar att de ca 50 000 USD som vid två tillfällen bankades motsvarade tillsammans över 1 miljon kronor och en rejäl vinst för Förbundet.

Men det var inte bara tävlingar under dessa JEM-dagar. Någonstans mitt i tävlingsveckan kallades fyra förbundspampar från STF upp till podiet för att mottaga IWF:s National Award och EWF Certificate of Merit. Håkan Johanson fick IWF National Award i brons, Jan Nilsson fick silver, Georg Boström guld och Björn Liwendahl EWF Certificate of Merit.

Sju lyftare deltog på JEM med följande resultat:

Damer 48kg Sara Åsberg, Falu AK 9 45-55=100 kg

Damer 63 kg Marie Gyllenhammar, Haninge AK 10 57,5-67,5=125 kg

Damer 75 kg Stina Sundström, Falu AK 7 72,5-85=157,5 kg

Herrar 69 kg Pham Phong, Landskrona AK 16 92,5-125=217,5 kg

Herrar 77 kg Dennis Karlsson, Mockfjärds AK - 0+135=0 kg

Herrar 85 kg Oskar Hansson, Visby AK 9 115-150=265 kg

Herrar +105 kg Olov Nilsson, Örebro KK 7 125-155=280 kg

Sverige kom på 11 plats i nationstävlingen för damer och16 plats för herrarna. Totalt deltog 62 damer och 100 herrar från 26 nationer. Detta kan jämföras med exempelvis VM 1963, 134 aktiva från 32 nationer, samt VM 1985, 195 aktiva från 38 nationer. Tyvärr blev två lyftare, en från Armenien och en från Schweiz, diskvalificerade på grund av doping i klass 85 kg. Detta fick till följd att Oskar Hansson åkte upp en placering i efterhand.

Prisutdelning i klass +105 kg.

Om European Promotion Cup kändes ovant och arbetsamt, var JEM 2001 ännu mer påfrestande. Vad organisationskommittén missade, var att det lilla Förbundet skulle skötas samtidigt som organisationsarbetet och genomförandet av JEM pågick. Men det gav också blodad tand, vi visade att vi med en liten organisation klarade av detta mästerskap. Nu var det dags för finalen - det tredje steget - EM för seniorer.

Vart tog det "tredje steget" vägen?

"Kalmar - och sedan?" är rubriken på Georg "Jojje" Boströms ledare i nummer 8/2001 av Tyngdlyftaren och är skriven i en optimistisk ton och omtalar det nyligen genomförda JEM i Kalmar som "högklassigt arrangemang". Han påtalar att det är dags att påbörja planeringen av "Bennys lyftraket" och fortsätter med att konstatera att det kan bli EM seniorer eller, varför inte, VM. Drömmen, idéerna på det tredje steget fanns kvar ett par år till, men sedan blev Benny Johansson informerad av EWF-presidenten Waldemar Baszanowski och David Goldstrom (EBU) att när det gäller ett EM för seniorer talar vi om andra pengar.

Det besked man gav då, runt 2003/2004, var att svenska förbundet måste vara beredd att betala motsvarande 850 000 kr - minst - för den så kallade "signalen", alltså så att Eurosport kunde sända tävlingarna i TV. Detta var stora pengar. Förbundsstyrelsen började skruva på sig och snart kunde bara konstateras att det klarar vi inte av. Tyvärr, det "tredje steget" gick aldrig igång.

I nästa andetag började Benny Johansson att diskutera andra alternativ. Ute i Europa började flera nationer att vara intresserade av EM för ungdomar. Tävlingarna introducerades av EWF 1992, då för ungdomar upp till 16 år. 2003 gäller 17 år och tävlingarna genomförs fortsättningsvis med status som EM-tävlingar. Och så fanns ju fortfarande European Promotion Cup och JEM att ge sig i kast med. Successivt övergavs tankarna på ett senior-EM och istället tittade styrelsen närmare på EM för ungdomar.

Ungdoms-EM, Landskrona 2006

Det fortsatta arbetet fokuserades nu på att hitta en lämplig ort med en intresserad lokal klubb och närhet till internationell flygplats. Ytterligare en viktig ingrediens att beakta i sammanhanget, och kanske en avgörande faktor, är att det också måste finnas en kommun-styrelse (fritidsförvaltning) som är intresserad att stötta projektet.

Valet föll så småningom på Landskrona AK. Klubben arrangerade 2002 ett JSM, vilket hade gett positiva signaler till Förbundet. Paret Eva och Patrik Helgesson var ett ungt, entusiastisk ledarpar, som hade ett antal ytterligare duktiga ledare i klubben. Efter beslut i klubben lämnade LAK klartecken, man var beredd att jobba med ett EM-arrangemang. Möten genomfördes med Landskrona Stads fritidsförvaltning och deras inriktning var mycket klar, de skulle ställa upp och se till att det blev ett topparrangemang.

Den närmast större internationella flygplats var Kastrup, Köpenhamn. Numera fanns möjligheter att enkelt transportera trupperna med buss och bil direkt över Öresundsbron, en sträcka på ca 8 mil enkel väg. Transporter internationell flygplats - hotell för ackreditering är arrangörens skyldighet att ordna enligt Europaförbundets (EWF) bestämmelser. Det som från början såg ut som ett enkelt uppdrag kom att visa sig bli en svår nöt att knäcka.

STF ansökte och fick Ungdoms-EM 2006. Som ett led i förberedelserna beslutades att representant från Landskrona AK och Landskrona Stad tillsammans med representant från Förbundet skulle göra ett studiebesök på 2005 års UEM, som arrangerades av Norge i Stavanger. Det blev Patrik Helgesson, Landskrona AK, Tom Sörensson, förvaltningschef i Landskrona Stad och Håkan Johanson, STF, som fick uppdraget.

Efter hemkomsten fortsatte planeringsarbetet inför stundande UEM. Medlemmar i LAK fick en grundlig utbildning för funktionärer, ett antal planeringsmöten genomfördes med förvaltningschefen Tom Sörensson, LAK och STF. Kansliet i Örebro skötte det administrativa arbetet att ta emot anmälningar, tillverka ackrediteringskort och andra tävlingsdokument. Tävlingarna skulle genomföras mitt i sommaren, 23-30 juli, så semesterledigheter fick alla involverade skjuta på.

Med en imponerande funktionärsstab på ca 90 personer genomfördes UEM på ett utmärkt sätt. Visst fanns det problem, bland annat med transporter, men de gästande deltagarna märkte nog inte så mycket av problemen, utan kunde genomföra tävlingarna på bästa sätt.

Förbundet mönstrade en egen trupp med fyra flickor och två pojkar samt åtta Technical Officials.

Den svenska truppen:

Georg Boström, Hägersten, ledare svenska truppen

Fredrik Svensson, Visby, coach

Damer 58 kg Matilda Samuelsson, Jönköpings AK 6 66-80=146

Damer 58 kg Anna Halldén, Skara AK 9 60-75=135

Damer 63 kg Carita Hansson, Visby AK 8 65-81=146

Damer 69 kg Josefine Reiser, Sundsvalls AK 6 66-78=144

Herrar 56 kg Jimmy Källgren, Skara AK 10 78-103=181

Herrar 56 kg Hewa Sadi, Stockholms AK 16 71-91=162

Svenska Technical Officials:

Krister Kjellander, Vinslöv Jurymedlem

Kjell-Åke Johansson, Falköping Domare

Lars-Olof Stålner, Bromölla Domare

Patrik Kjellander, Sörby BoIS Domare, speaker

Anders Hammarberg, Sundsvall Teknisk kontrollant

Desiree Mauritzon, Älvsjö Assistent dopingkontroller

Georg Boström, Hägersten Tävlingssekreterare

Assistenter till Chief Marshal:

Roland Källström, Lidköping, Jan Hinrichsen, Vallentuna, Thony Ragnarsson, Kalmar, Trond Kvilhaug, Norge.

Speciellt inbjuden gäst:

Bo Johansson, Göteborg Prisutdelare

Tävlingsstatistik:

111 herrar från 29 nationer

63 damer från 19 nationer

Sverige kom på 23 plats i nationstävlingen för herrar och 9 plats för damer.

Invigningen av UEM 2006. Foto: Peter Norgren

Junior-EM 2009 - nya arrangörsframgångar

I ledaren till Tyngdlyftaren nummer 4/2009, (JEM-numret), framhåller Förbundets generalsekreterare att arrangemanget blev en stor framgång för Förbundet, men att det var jobbigt. Trots tidigare erfarenheter från internationella tävlingsarrangemang kom JEM 2009 ändå att upplevas som en tuff utmaning. Detta berodde mycket på att STF:s kansli hade samma bemanning som under normala betingelser, men nu också fick ta sig an ett JEM. Samtidigt var detta JEM större i omfattning än UEM 2006, då bland annat en kongress skulle genomföras.

Precis som vid UEM, blev transporter en tung uppgift att ro iland. Problem uppkom också när det gällde hotellbokningar, men löstes mycket på grund av gott samarbete med hotellet i fråga. Kastrup utnyttjades åter som internationell flygplats och problem att hitta chaufförer och koordinera transporterna uppstod precis som för tre år sedan. Ännu en gång löstes problemen utan att deltagarna blev lidande, men det upplevdes av involverade som högst besvärande uppdrag att genomföra.

I övrigt var de flesta stigar upptrampade sedan UEM. Samarbetet med Landskrona Stad upplevdes som mycket positivt, LAK:s funktionärsstab var nu rutinerade och gjorde om möjligt en ännu mer helgjuten insats.

En stor skillnad mellan UEM och JEM är att det tillkommer att ordna för en EWF-kongress och ordna möteslokaler för EWF:s kommittéer innan tävlingarna startar. På UEM genomförs bara en konferens för att fastställa deltagarlistan. Vid kongressen 2009 utdelades bland annat utmärkelser - "Certificate of Merit" - till Landskrona Stads fullmäktigeordförande Lennart Söderberg (som bevistade tävlingarna under alla dagar) och Håkan Johanson, STF. Förbundet tilldelades EWF:s högsta utmärkelse "EWF Golden Collar" med anledning av att svensk tyngdlyftning år 2009 firar 100 år.

Ackrediteringen brukar vid internationella tävlingar visa var arrangören lagt ribban. Vid JEM genomfördes den på ett berömvärt sätt, vilket innebar att deltagande trupper bara behövde vänta en kort stund medan ackrediteringen genomfördes. Därefter kunde de inta sina hotellrum. Vid andra tillfällen har det hänt att gästande delegater och trupper har fått vänta i timmar på att få sin ackrediteringen klar, vilket sätter ner betyget för arrangören.

Landskrona fick också fint besök, då Internationella Tyngdlyftningsförbundets (IWF) president, Dr Tamas Ajan, tillsammans med IWF:s sportdirektör Attila Adamfi, gästade JEM. IWF-representanterna togs väl omhand av funktionärer och tycktes trivas utmärkt. Nämnas bör också att Eurosports europachef, David Goldstrom, också gästade tävlingarna.

I samband med internationella EM- och VM-tävlingar ingår att ordna ett antal sociala tillställningar. Vid respektive UEM och JEM ingick bland annat båtresa runt ön Ven med Landskrona Stad som värd. Då Eleikosport AB ligger på någorlunda nära avstånd till Landskrona ordnades en VIP-resa för ett utvalt antal internationella ledare. I programmet ingick bland annat rundtur i Eleikosports fabrik samt en finare middag.

Den svenska truppen bestod denna gång av tre damer och två herrar:

Benny Johansson, Växjö, svenska truppens ledare

Thony Ragnarsson, Kalmar, coach

Damer 53 kg Linn Fridström, Norrköpings AK 8 53-69=122

Damer 58 kg Angelica Roos, Mossebergs AK 8 70-80=150

Damer 69 kg Carita Hansson, Visby AK 8 78-96=174

Herrar 77 kg Hewa Sadi, Stockholms AK 16 116-140=256

Herrar 85 kg Emil Svensson, Trelleborgs ABK 11 110-140=250

Organisationsledningen för JEM 2009 i Landskrona.

De svenska deltagarna, från vänster Carita Hansson, Linn Fridström,

Emil Svensson, Hewa Sadi och Angelica Roos. Foto: Peter Norgren

Svenska Technical Officials:

Benny Johansson, Växjö Jury

Anders Hammarberg, Sundsvalls Domare

Thomas Norlander, Bromma Domare

Lars-Olof Stålner, Bromölla Teknisk kontrollant

Georg Boström, Hägersten Tävlingssekreterare

Assistenter till Chief Marshal:

Roland Källström, Arne Hovlid, Visby, Kjell-Åke Johansson, Falköping samt Trond Kvilhaug, Norge.

Speakeruppdraget delades mellan två funktionärer under respektive EM. Speciellt inbjuden var Johan Thonerud från Norge. Johan var med på bägge EM-tävlingarna. Björn Liwendahl, Ingarö, var chef för ackrediteringen vid bägge EM-tävlingarna, Leif Paulsson, Landskrona, ansvarade för transporter vid bägge EM-tävlingarna

Tävlingsstatistik: 106 herrar från 30 nationer

59 damer från 21 nationer

Sverige kom på 24 plats i nationstävlingen för herrar och 8 plats för damer. Förbundets trestegsraket resulterade i fyra Europatävlingar på 10 år, vilket måste betraktas som ett rekord för ett litet förbund som STF. Arbetsinsatsen motsvarar säkerligen den som gick åt när STF arrangerade tre VM-tävlingar åren 1953-1963.

Ackrediteringen av trupperna sköttes från

Hotel Öresund. Tryggve Duun och Trond

Kvilhaug från Norge tas om hand av STF:s

funktionärer. Foto: Magnus Kjellgren

Programblad JEM 2001.

Programblad UEM 2006.

Programblad JEM 2009.