Sverige tar plats på tävling & i maktens korridorer

På lördagen var det tidig uppstigning för att deltaga på EWF:s kongress, helt enkelt det europeiska förbundets årsmöte. Utan att ha all historia framför mig tror jag det var länge sedan vi representerades av tre personer (nämligen jag, Helene Johage och Patrik Helgesson). För oss är det viktigt, för att det ger oss möjlighet att prata ihop oss och arbeta strategiskt och det gör oss starkare. Sverige behöver stå upp för den värdegrund vi gemensamt beslutat om och RF:s projekt kring Good governance ger oss medel och möjliggör detta.

Det finns en del positivt i EWF idag och det finns saker som behöver bli bättre. Jag tänker på att det exempelvis skulle vara bra med, att vi som i Sverige, har en oberoende mötesordförande som styr upp kongressen. Att vi inför digital röstning och är noggrannare med att handlingarna kommer i tid. Jag är stolt över Helene och hur hon med mod och tajming tar plats och ställer relevanta frågor på ett respektfullt sätt. Efteråt kom det fram deltagare från andra länder till oss och sa att det var bra att Sverige sa ifrån och dagarna efter mötet har flera olika personer, som tidigare inte hälsat, kommit fram till mig och hälsat.

Precis som Helene säger i artikeln här så har detta arbete bara börjat och vår strategi är att göra arbetet tillsammans med de nordiska länderna. Även Karoliina Lundahl (finsk och nordisk president) är proaktiv och alert, låt oss rida på denna positiva våg för vi har mycket kvar att arbeta med om vi exempelvis vill vara kvar på OS-programmet.

Sedan Daniela och Moa åkte hem på lördagskvällen var det fullt fokus på Joen Vikingsson Sjöbloms måndagstävling i 109:an. Joen känns alltid lugn, trygg och stabil. Han kom med form, satte personligt rekord i ryck (161 kg) men hade sedan lite stolpe ut i stötmomentet. Både 194 och 197 kg godkändes av domarna men dömdes som "no lift" av juryn. Och även om det så klart kan kännas som bittert är det bara att säga att Joen stod för en fullt godkänd tävling och jag gillar att hans resonemang handlar om vad han själv kan påverka. "Det är bara hem och träna", som han uttrycker det.

Nu lyfter vi mot Sverige om några timmar. Det har varit en bra vecka i Bulgarien med fina svenska prestationer av lyftare och ledare. Jag har tittat mycket på arrangemanget, bra och mindre bra delar, som vi kan ta till Sverige. Allt runt tävlingspodiet var imponerade snyggt och när hemmafavoriten "Karlos" lyfte i 89:an var arenan smockfull. Vilken atmosfär! Men annars var det tyvärr tomt på folk, så vad kan vi dra för lärdom av det i svensk tyngdlyftning? Vi gör en hel del bra, men mycket kan fortsatt utvecklas och det strävar vi också efter.

//Sebastian Nurmi