Åren 1990 - 1997, skilsmässa mellan OL och SL

Som tidigare nämnts började relationerna mellan företrädare för respektive gren inom STF:s styrelse bli ansträngda, vilket kunde märkas redan vid årsmötet 1987. 

Text: Håkan Johanson

I Nya Kraftsport nr 5 1990 gick ordförande Frölander ut och i kraftfulla ordalag påtalade att OL och SL måste dra åt samma håll. Yngve menade att OL åkte på alla möjliga tävlingar på ett lite rundhänt sätt, pengarna flödade ut." OL brydde sig inte om kostnaderna". Annat var det med SL. De var nöjda med sin del andel av budgeten medan OL ville ha mer. Ordförande i Tränargruppen, Kjell-Åke Johansson skrev tillsammans med Björn Liwendahl en artikel i påföljande nummer där de tillbakavisade Yngves kritik punkt för punkt. Bland annat menade de att budgeten redan före budgetmötet "gjorts upp av kanslichefen/förbundskaptenen i SL", det fanns inga möjligheter att diskutera särskilda satsningar och äska medel för detta.

Ytterligare medlemmar i TG/OL bidrog med artiklar i samma nummer. Det var upplagt för hårda diskussioner på distriktsledarkonferensen och årsmötet.

Yngve Frölander hoppar av
Distriktsledarkonferensen inleddes också med att huvudpersonerna Yngve Frölander och Kjell-Åke Johansson redogjorde för sina respektive ståndpunkter. Ord stod mot ord och det hela såg ut att bli en bister strid som skulle pågå resten av årsmöteshelgen.

Efter lunchen på lördagen tog Yngve Frölander till orda och förklarade i en synnerligen känslosam ton att "nu, efter drygt 50 år fick det vara slut." Yngve avgick omedelbart som förbundets ordförande och lämnade en snopen församling. Luften gick ur distriktsledarkonferensen en aning. Nu uppstod ett nytt problem, det fanns ingen kandidat till ordförandeposten.

Det blev sena diskussioner och förhandlingar, men trots den svåra situationen fick man fram en ny kandidat, Björn Sörensen, Stockholm. Björn fick natten på sig att bestämma sig, kom till söndagens årsmötesförhandlingar med positivt svar och valdes till ordförande. Därmed fick han också ärva en del problemområden, exempelvis doping och missämja mellan OL/SL.

Lugna år

De första åren blev relativt lugna sett ur OL/SL-perspektivet. Årsmötet godkände en motion om tillsättande av en översynsgrupp. Översynsgruppen kom att bestå av "Björnligan" Björn Sörensen, Björn Liwendahl, och från distrikten Magnus Kjellgren, Västergötlands TF, Rolf Ullman, Smålands TF samt Johan Sagner, Sv. Skidförbundet/RF. Ett första möte hölls i slutet av mars 1991 och översynsgruppen fortsatte sitt arbete fram till STF:s årsmöte 1992. Arbetet utmynnade i ett förslag till en omorganisation av förbundsstyrelsen med två divisioner, en för respektive gren. Styrelsen fick följande uppdelning:

Ordförande, mandattid 1 år

Ledamöter i huvudstyrelsen (kassör och sekreterare), mandattid 2 år

Ledamöter i respektive division, mandattid 3 år.

Målsättningen var klar, nu skulle det bli rätt person på rätt ställe, var och en skulle jobba med det den var bra på. Den nya styrelsen med divisionsindelning fick följande utseende efter årsmötet den 18 oktober 1992:

Huvudstyrelse/VU: Björn Sörensen, ordförande, Georg Boström, sekreterare, Håkan Johanson, kassör.

OL-divisionen: Björn Liwendahl, Kjell-Åke Johansson, Jan Nilsson.

SL-divisionen: Ove Eriksson, Christer Restrup, Maire Poulakka.

Förbundets Generalsekreterare blev adjungerad till Huvudstyrelse/VU. Vid styrelsemöte ett år senare byttes beteckningarna "huvudstyrelse" och "division" ut mot förbundsstyrelse och sektion. Begreppet "VU/verkställande utskott" byttes till "huvudstyrelse", som sedan blev "förbundsstyrelse", men samtliga beteckningarna kom att användas till och från. Ett annat begrepp som tillkom var "utvidgat VU", vilket var ett sammanträde med fem man. Man kan fråga sig vem som beslutade vad i förbundet.

Redan vid majmötet 1993 framförde förbundets Gs, Willy Candemyr, synpunkter på den tredelade organisationen. Då sektionerna och huvudstyrelsen hade separata möten resulterade det i en mångfald av protokoll. Det var svårt att få en klar bild av styrelsens arbeten.

Reservationer

Fördelning av medel till respektive gren vid budgetarbetet stöter på betydande problem. Styrkelyftssektionen anser sig orättvist behandlad. De önskar att den totala summan som ska fördelas på respektive gren skall delas i två lika stora delar, men så blir det inte. Kostnaderna för Lyftgymnasiet delas upp i två delar, där hälften hamnar på den centrala delen medan den andra hälften hamnar på Tyngdlyftningssektionen. Motivationen till delningen är att Lyftgymnasiet är en gemensam förbundsangelägenhet. Styrkelyftsektionen reserverar sig mot beslutet.

På det ordinarie styrelsemöte den 29-30 april 1994 blev det problem redan vid punkten om dagordning. OL-sektionen reserverade sig mot den beslutade dagordningen med hänvisning till årsmötesbeslutet att följa översynsgruppens direktiv. OL-sektionen ville att långtidsplaner, verksamhetsmål och prioriterade övergripande frågor skulle komma tidigare på dagordning, inte sist när man har knappt om tid. OL-sektionen var till och med beredd att ställa sina platser till förfogande på kommande årsmöte.

Två paragrafer senare var det dags att behandla budgeten. Åter blir Lyftgymnasiet aktuell för livliga diskussioner. Styrelsen beslutade som tidigare år att OL-sektionen ska belastas budgetmässigt för Lyftgymnasiets verksamhet. OL-sektionen reserverade sig mot beslutet.

Den viktigaste frågan på årsmötet blev inte budgeten utan storleken på styrelsen. Benny Johansson/Småland föreslog att styrelsen skulle bantas från nio till sju ledamöter från och med 1995. Det blev också årsmötets beslut. Vid konstituerande mötet väcks en ny fråga av Ove Eriksson/SL-sektionen. Hans förslag var att kontakta RF för diskussion om möjligheterna till en delning i två förbund. Styrelsen beslutade att tillsätta en "diskussionsgrupp" med Björn Liwendahl, Christer Restrup och Björn Sörensen.

Översynsgruppens rapport

På årsmötet 1995 fanns en motion från Haninge AK om att tillsätta en grupp som får i uppdrag att analysera STF:s verksamhet. Motionen tillstyrktes av årsmötet och Cary Osvaldsson, Benny Johansson, Christer Restrup ,Ove Eriksson, Kristina Olinder och Christer Pallin från RF, samt personalrepresentation genom Willy Candemyr och Inge Johansson. Gruppen döptes till ”Översynsgruppen”.

Störningar i arbetet resulterade i vissa förseningar, men tidigt märktes en tydlig skillnad mellan OL-representanter och SL-representanter i frågan hur STF skulle skötas. Särskild tonvikt kom att läggas på utredning av SL:s önskan att få bilda ett eget förbund. Idén hade också stöd hos de internationella förbundens, de rekommenderade att flera idrotter inte skall skötas inom ett och samma förbund.

Översynsgruppens sekreterare Cary Osvaldsson påtalar hur svårt det varit att arbeta tillsammans inom Översynsgruppen. SL-representanterna agerade som företrädare för ett eget styrkelyftsförbund medan OL-representanterna försökte att konkret beskriva fel och brister i STF. En särskild konsekvensanalys gjordes för att se vad en delning skulle få för effekt på ett antal områden. Översynsgruppen fastslog att en delning skulle få påverkan på:

• RF-bidragets storlek för respektive förbund.
• Föreningar skulle bli tvungna att begära utträde ur STF och ansöka medlemskap i ett styrkelyftsförbund.
• SDF:en skulle bli små och därmed kräva en annan regionsindelning.
• Bättre möjlighet till att utvecklas för det enskilda förbundet.

Föreningarna ansågs inte bli negativt drabbade vid en delning, men den stora frågan var hur RF:s bidrag till förbunden skulle påverkas. Något förhandsbesked kunde inte begäras. Cary Osvaldsson presenterade Översynsgruppens rapport på styrelsemöte den 2 mars 1997. Därefter redovisades den på distriktsledarkonferensen i april.

Snårig väg för Styrkelyftsförbundet

Den 10 november 1996 bildas Svenska Styrkelyftsförbundet med Christer Restrup som interimistisk ordförande. Efter konsultation av RF-jurist Christer Pallin står det klart att två dokument måste tas fram. Dels skall en medlemsansökan lämnas in till RF, vilket sker den 30 december 1996. Dels måste en motion lämnas in till STF:s årsmöte i april1997 med ett förslag om en stadgeändring som innebar att STF avsäger sig styrkelyft som verksamhet om Riksidrottsmötet beviljar det nya förbundet medlemskap i RF.

Motionen lämnades in av Stockholmspolisens IF och behandlades på STF:s styrelsemöte i mars. Den tillstyrktes av STF:s styrelse, men ordförande Björn Sörensen reserverade sig mot beslutet. Årsmötet tillstyrkte motionen och därmed var vägen öppen för nästa etapp, Riksidrottsmötet i Karlstad. Förbundsstyrelsen valde att skicka nya ordföranden Benny Johansson, vice ordförande Christer Restrup och Håkan Johanson som delegater till Riksidrottsmötet.

Lobbyarbetet tog vid, men mestadels möttes Tyngdlyftningsförbundet av tveksamhet från andra förbundet. Riksidrottsstyrelsen hade sin mening klar, avslag på medlemsansökan! Oddsen var helt emot Tyngdlyftningsförbundet/Styrkelyftsförbundet inför resan till Karlstad. Ett flertal försök att påverka andra förbund och representanter från RF gick inte bättre när delegaterna var på plats. De fick hela tiden höra att medlemsansökan var chanslös.

Strax innan frågan skulle behandlas (tillsammans med andra medlemsansökan) kontaktade Benny Johansson Inger Hedman (f d Linder). Inger hade förflutet i STF som konsulent och var både välkänd och omtyckt. Numera arbetade hon som generalsekreterare på Bob- och Rodel och var tillsammans med sitt förbunds ordförande Hans Holmér på RIM. Kunde de tänka sig att ställa upp och föreslå att Styrkelyft inväljs som medlem i RF? Proceduren är den att Riksidrottsstyrelsen yrkade på avslag på medlemsansökan. Om inget annat förbund föreslår att medlemsansökan skall godkännas, finns bara ett förslag, avslag. Det förbund som söker medlemskap kan inte själv föreslå det då de inte är medlemmar i RF-familjen.

När frågan om medlemskap kom upp fick Christer Restrup möjlighet att presentera det nya förbundet. Han berättade också om orsakerna till varför Styrkelyftförbundet sökte medlemskap. Benny Johansson fyllde på med liknande argument. Björn Rosengren, Boxningsförbundet yrkade bifall för ansökan. Därefter klev Hans Holmér upp i talarstolen och höll sin berömda monolog om farsan (Arne Ljungqvist) och de ostyriga barnen (OL och SL). Det blev en mycket uppskattad föreställning och det hjälpte inte att Inga Arfvidsson var uppe ett flertal gånger och yrkade på AVSLAG yrkade på avslag på ansökan. C G Anderberg, dåvarande SOK-ordförande, var mötesordförande och prövade frågan, men det hördes att ett antal ville bevilja ansökan och innan C G Anderberg hann slå klubban i bordet och avslå ansökan ropade Christer och Benny i en mun "votering". Votering var begärd och skulle genomföras.

Till saken hör att STF-delegationen satt längst fram och kunde synnerligen väl följa årsmötet på nära håll. Nu genomfördes votering och Riksidrottsmötet röstade bifall för medlemsansökan. Stort jubel i STF-lägret och för första gången (någonsin?) fick vi se C G Anderberg le, till och med att skratta lite grann. Av bara farten blev det också bifall för Svenska Taekwondoförbundets ansökan.

Hur gick det med RF-bidraget? Där beslutade RIM att Tyngdlyftningsförbundet och Styrkelyftsförbundet skulle få dela på det statliga bidraget som tidigare tillföll STF. Detta kom att bli mycket påtagliga ekonomiska svårigheter för Tyngdlyftningsförbundet, som bland annat tvingades säga upp personal och leva ett "fattigmansliv" under ett antal år.