Barn & ungdom i praktiken – Del 1 – Så byggde Kalmar AK upp sin barn- och ungdomsverksamhet

Under sommaren lanserar Svenska Tyngdlyftningsförbundet en ny guide med praktiskt material för föreningar som vill utveckla sin barn- och ungdomsverksamhet. Guiden innehåller konkreta tips om hur ni kan rekrytera fler unga lyftare, skapa en trygg och inkluderande miljö samt anpassa träningen efter olika åldrar och utvecklingsnivåer.

Artikelserien Barn & ungdom i praktiken

Del 1 – Så byggde Kalmar AK upp sin barn- och ungdomsverksamhet

I Kalmar AK har många av de tankarna omsatts i praktiken. Efter pandemin valde föreningen att börja om från grunden. Med två ungdomar, engagerade ledare och ett långsiktigt arbetssätt har verksamheten vuxit till en levande träningsmiljö där gemenskap och utveckling går hand i hand.

Tuwa Frennesson är redan i lokalen för Kalmar AK när tränaren Josefin Gustafsson kommer ner. Uppvärmningen är klar och dagens pass ska bestå av ryck från bockar, styrkevändningar och allmänfys. Tuwa är 18 år, fyller 19 senare i år, och har kört tyngdlyftning i fyra år. Siktet för i år är junior-SM.

Tuwa plockar fram bockar och börjar gå högre och högre i vikt tills hon når dagens procenttal. Lokalen är relativt tom en fredag förmiddag på påsklovet, några motionärer är i maskindelen och skrotar runt. Tuwas koncentration är däremot hög och hon varvar lyften med att sitta på stol och fokusera på nästa set. Josefin kommenterar någon detalj inför nästa lyft och ställer sig sedan en bit ifrån för att se.

Josefin började som tränare efter pandemin 2021, när Kalmar AK skulle försöka få igång barn- och ungdomsverksamhet igen. Hon fick frågan och hon och en annan kvinnlig tränare körde igång med två tjejer som fanns då.

– Det tog ett tag innan jag visste hur jag skulle lägga upp det med barnen, berättar Josefin. Jag började med ganska mycket lekfulla övningar, men eftersom de inte kände varandra blev övningarna pinsamma, så vi övergick till lite mer klassisk träning med en utmaning på slutet.

Grupperna som erbjuds idag är tisdagar för 10-15-åringar, och torsdagarna för de som är äldre än 15. Josefin märker stor skillnad på de barn som har hållit på med en idrott innan, eller parallellt med tyngdlyftningsträningen. De träningsovana barnen är stela och har svårt med motoriken, och skapar utmaningar för henne som tränare.
– Det roligaste är ändå att se deras utveckling, och glädjen när de övervinner något komplext, säger Josefin och skiner upp av bara tanken på sina barn- och ungdomar.

Grupperna har bra gemenskap och blandar de som bara vill hålla på med tyngdlyftning med de som kör tyngdlyftning som komplement. Det finns gott om friidrottare som vill kompletteringsträna. På tisdagarna för den yngre gruppen är Tuva hjälptränare, och både hon och Josefin påpekar hur viktigt det är att skapa en bra gemenskap i gruppen. Alla ska heja på varandra, och peppa varandra.

– Alla ska vara snälla mot varandra så att alla vill komma tillbaka, säger Tuwa.

Tuwa värmer upp styrkevändningar och fortsätter träningspasset. Josefin betraktar sin adept som hon känt i alla år som Tuwa lyft och verkar känna sin lyftare väl. Tuwa började som de andra med ett pass i veckan, men nu är lusten så stor att hon dyker upp på atletklubben fem dagar i veckan. I början var hon i stort sett själv som ungdom, men nu är de ett större gäng, och Tuwa tränar också med seniorerna.

– En bra tränare är lyhörd och mån om lyftarna, säger Tuwa. Man ska vara snäll och lugn, och inte använda en hård ton.

Ett pass för de yngre brukar se ut som så att de kör en gemensam uppvärmning, oftast samma för att skapa trygghet och förutsägbarhet. Därefter är det mycket lyftning för att nyttja de tillfällen som finns under terminen för att ungdomarna ska kunna tävla, vilket de vill. Avslutningen är alltid olika sorters utmaningar och tävlingar, som spänsthopp eller liknande.

– Det bästa med tyngdlyftning är att det bygger fysisk och psykisk styrka, och att man börjar tro på sig själv, säger Tuwa och packar ihop sina saker.