Leif Nilsson tar nu plats i svensk tyngdlyftnings Hall of Fame. En lyftare vars internationella framgångar under 1970-talet placerade honom bland de främsta i världen. Med VM-guld i ryck, totalt VM-brons och en OS-karriär som kantades av både topprestationer och motgångar, är han en av de mest framstående svenska tyngdlyftarna genom tiderna.
Leif Nilsson – från VM-guld till Hall of Fame

En av Sveriges bästa tyngdlyftare någonsin, Leif Nilsson, har bu valts in i Hall of Fame. Foto: Dalmas AB
De Nordiska Mästerskapen för juniorer 1973 fick se en ny tyngdlyftarstjärna göra entré. Leif Nilsson tävlade sedan ett par månader tillbaka för sin nya klubb Sundbybergs TK och var väl mest med för att "se och lära". Leif tävlade i klass 110 kg och favorit var islänningen Gustav Agnarsson. Trots att Gustav var i mycket fin form fick han se sig besegrad av Leif med 2,5 kg.
Leif Nilsson är född i Tormestorp utanför Hässleholm och var i tonåren en allround idrottare med friidrott, ishockey, styrkelyft, kroppsbyggning och handboll på programmet. Kom till Stockholm och utbildade sig till polis och arbetade som sådan i södra Stockholm. Efter sina framgångar vid VM/EM-tävlingarna 1977 höjdes målsättningen inför kommande OS i Moskva. Leif skulle blanda sig i medaljstriden!
Medaljerna från VM/EM-tävlingarna talade sitt tydliga språk, Leif Nilsson var en talang utöver det vanliga. Den största framgången nådde han i samband med VM 1978 i Gettysburg, USA. Bronsmedalj totalt och guldmedalj i delgrenen ryck. Därmed kom Leif att tillhöra den lilla skara svenska VM-guldmedaljörer som utgörs av, förutom Leif (1978), Arvid Andersson (1946) och Bo Johansson (1969).
Leif Nilsson var klar för deltagande på OS i Moskva i ett tidigt skede på grund av de fina resultat och placeringar han gjort under 1978 och 1979. Vid VM-tävlingarna 1979 fick Leif ihop 392,5 kg sammanlagt. Man betraktade Leif som en given medaljkandidat, men så enkelt skulle det inte bli. En meniskskada stoppade honom från deltagande på EM-tävlingarna våren 1980. När han var någorlunda återställd fick han en virussjukdom med febertoppar. Först 14 dagar före OS bestämde han sig för att ställa upp. Förberedelserna var med andra ord inte optimala på något sätt.
Den långa perioden med skador och sjukdom visade sig bli för mycket även för den talangfulle Leif. Endast ett ryck och en stöt, ovanan vid den tunga belastningen lyste igenom. En normal förberedelse utan skador och sjukdom och Leif Nilsson hade med stor säkerhet blivit minst bronsmedaljör.
Efter OS tog Leif Nilsson beslutet att lägga av med tävlandet. Han kunde välja mellan en osäker operation och sedan satsa vidare, men valde istället att sluta med tävlingsidrotten.
Nu är Leif Nilsson invald i svensk tyngdlyftnings Hall of Fame. Utmärkelsen delas ut sista helgen i maj i samband med SM i Kalmar.
Text: Håkan Johanson

Hall of Fame – Invalda sedan tidigare
Arvid "Starke-Arvid" Andersson
Bo Johansson
Hansjörg Bettembourg
Christina Mård
Fakta Leif Nilsson
|
Olympiska Spel
1976 – 7:a klass 110 kg
1980 – 4:a klass 110 kg
Världs/Europamästerskap
1975 – 6:a/5:a klass 110 kg
1977 – 4:a/4:a (Brons/Brons stöt) klass 110 kg
Världsmästerskap
1978 – Brons (Guld ryck) klass 110 kg
1979 – 4:a (Brons stöt) klass 110 kg
Europamästerskap
1974 – inget resultat klass 110 kg
1978 – Brons (Brons ryck) klass 110 kg
1979 – 5:a klass 110 kg
Nordisk mästare: 2 gånger - 1977; 1978
Svensk mästare: 3 gånger - 1977; 1978; 1979.
Svenska rekord: 30
Landslagsuppdrag: 22
Bästa resultat: Ryck 175 kg, stöt 223 kg, totalt 392,5 kg
Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 42, 1976