Moa efter EM-resultatet: "Just nu känns det ruttet"

Moa Henriksson tävlade i b-gruppen i klass 59 kg och är inte nöjd med det sammanlagda resultatet 181 kg.

- Just nu känns det rätt ruttet, fy tusan alltså. Jag underpresterade och är besviken. Ska jag försöka se lite ljus i det hela så är jag glad att mitt knä höll och att jag kan åka hem och fortsätta träna med en hel kropp. eller i alla fall inte mer trasig än innan, säger Moa Henriksson efter tävlingen.

I Moldavien fick hon en dålig start med miss i ingångsvikten 81 kg i ryck. Hon klarade det i andra försöket och bommade sedan 83 kg i ryck tre.

- Ryck var katastrof, k a t a s t r o f. Jag gjorde fin uppvärmning upp till 75 kg men sen började jag få dem på framkant vilket tvingade mina coacher att sänka ingångsvikten. Andra rycket på 81 var det inga större fel på. Första på 81 och tredje på 83 var båda på framkant genom hela lyften. För bara ett par veckor sedan gjorde jag 82-84-86 ganska lätt på serie 2. Jag förväntade mig åtminstone samma och önskade tangerat pers eller lite till så detta var fullkomligt undermåligt.

Stötmomentet började bättre med godkänt 97 och sedan 100 kg. Sista lyftet på 102 kg missades.

- Stötarna kan jag inte klaga på. Sedan i höstas har jag haft stora besvär av en främre korsbandsskada i vänster knä som har tvingat mig att byta framben i överstöten. Alternativet var att opereras och då hade jag kunnat gå vid det här laget men inte lyfta alls, berättar Moa, och utvecklar:

- Vändningarna var fina alla tre och benstyrkan var inte begränsande, vilket den alltid varit tidigare. Jag är stolt att jag tog två godkända överstötar på 97-100. I sista vet jag inte riktigt vad som hände, men jag tror orsaken är att jag bara gjort överstötar med detta benet fram sedan november. Snart är jag lika bra som jag var med förra benet.

Moa slutade därmed på 181 kg i totalen – två kilo från det hon gjorde i fjol i viktklassen över.
Placeringar vet vi inte förrän a-gruppen tävlat.

- Det var inte bra. Jag har underpresterat båda mina EM och jag förstår att det inte är bra. Det är dags att jag lär mig att prestera på dessa större mästerskap om jag ska ha någon framtid här. Men jag har tilltro till min kapacitet och tror att det kommer med större erfarenhet, säger hon

Inför årets EM har tekniken i överstöten varit särskilt prioriterad – ett fokusområde som tränats i princip varje pass. En ny del i upplägget har varit att Moa, de veckor det varit möjligt med hänsyn till hennes arbete, genomfört knärehab tre morgnar i veckan. Det har inneburit att hon ökat träningsdosen från fem till åtta pass i veckan.

En viktig del i utvecklingen är också det täta samarbetet med hennes tränare Björn Andersson. Han är med på samtliga kvällspass, och lyft från övriga pass filmas och skickas till honom för genomgång. På så vis har han översikt över nästan varje lyft Moa gör – en kontinuitet som nu börjar ge tydlig effekt.

- Jag älskar att tävla EM. Varje mästerskap jag inte varit med på gnager det - man känner i själen att man är på fel plats. När man är här å andra sidan, då känner man att man är på precis rätt plats på jordklotet: där det händer, säger Moa och fortsätter:

- Jag gillar särskilt att vara i träningshallen där man får se fantastisk lyftning. I år hade jag turen att få se Solfrid Koandas sista tunga stötar inför hennes tävling och det kommer jag förmodligen leva på i flera månader framöver.