Arvid "Starke Arvid" Andersson först in i tyngdlyftningens Hall of Fame

Arvid "Starke Arvid" Andersson är en av Sveriges mest meriterade tyngdlyftare. Han föddes den 19 maj 1919 i Västerrottna, Värmland. Under sina första år som tyngdlyftare fick han pendla 3 mil enkel väg till träningslokalen i Sunne. Arvid gjorde värnplikten i Karlstad och fick då möjligheten att träna under Eric Boijes ledning. Efter värnplikten begav han sig till Kristinehamn, där den välkände tyngdlyftaren och atleten Sixten Lundell hjälpte honom med träningen. Arvid blev Kristinehamn trogen resten av sitt liv.

Arvids främsta idrottsmerit kom 1946, då han blev världsmästare i fjädervikt (60 kg) i Paris. Denna prestation fick stor uppmärksamhet och samma år förärades Arvid med Svenska Dagbladets bragdmedalj, hittills den enda tyngdlyftare som erhållit utmärkelsen. Inför OS i London 1948 var Arvid stor favorit i fjädervikt. Tyvärr hade han en rejäl formsvacka precis när OS skulle avgöra och kunde inte alls göra sig rättvisa på lyftflaket.

Arvid fortsatte sin idrottskarriär med att bli europamästare tre gånger samt vann en bronsmedalj på VM 1949. Han deltog också på OS i Helsingfors 1952 med gott resultat. Under sin framgångsrika karriär satte han hela 21 svenska rekord.

Arvid var inte bara en stark tyngdlyftare, han var även duktig på avancerade akrobatiska konster och var fenomenal på att gå på händer.

Arvid Andersson kom att kallas "Starke Arvid" och var mycket populär och välkänd bland idrottsintresserade. Fortfarande på sin ålders höst mindes man honom som den fantastiska tyngdlyftaren.

Arvid var under större delen av 1950-talet fram till början av 1960-talet ledare på förbundsnivå. Han hade bland annat uppdrag som förbundskapten och under åren 1955 – 1957 var han också ledamot i Tyngdlyftningsförbundets styrelse. 1959 belönades han för sina ledaruppdrag med Nordiska Tyngdlyftningsförbundets hedersmedalj av andra graden.